492 Kartografii — Kartouche den tiden utförd i träsnitt. Vårt första egentliga kartverk över hela riket är det i koppar stuckna »Orbis arctoi nova et accurata delineatio«, som utfördes av »den svenska kartografins fader« Andreas Bureus 1626. Kartan var för sin tid synnerligen korrekt och blev under ett århundrade förlagan för de flesta kartblad, som utgåvos över Sverige. Bureus fick också uppdraget att organisera det svenska lantmäteriet, som helt naturligt kommit att bli av stor betydelse för den svenska kartografin. Under hela 1600-talet och framför allt under Karl XI:s reduktion upprättades av lantmätarna geografiska kartor över de flesta av rikets delar, vilka samlades på Lantmäterikontoret och lågo färdiga för bearbetning och utgivning. Av statsskäl var dock publiceringen av dessa kartor förbjuden, och först 1735 erhöll Lantmäterikontoret privilegium på utgivningsrätten. Är 1796 utkom den första kartan i det stora Hermelinska kartverket, som startades och fullföljdes av bergsrådet friherre S. G. Hermelin och som 1818 förelåg komplett med titel »Geografiska chartor öfver Sverige i 4 afdelningar«. År 1831 inrättades »Topografiska corpsen« som en särskild avdelning av Generalstaben och med kartritning som en av sina viktigaste uppgifter. Ur denna kår har »Rikets allmänna kartverk« uppstátt som ett ämbetsverk under Jordbruksdepartementet. Från detta utarbetas bl.a. »Generalstabens karta över Sverige«, som reproduceras och distribueras av »Generalstabens litografiska anstalt«. S. Lönborg: Sveriges karta, tiden till omkring 1850, 1903; samme: Swedish maps, 1907; B. Thord em an: Svensk kartografi under det sista halvseklet (Bildreproduktionen i Sverige från början av det nittonde århundradet, 1923); C. Björkbom: Om kartkatalogisering (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, XVIII, 1931). A. L.-A. Karton fremstilles af samme Raastoffer som Papir ved Sammengauskning eller Sammenlimning af flere Lag. Nogen skarp Grænse mellem Papir, Karton og Pap findes dog ikke, og stift Papir med Vægt over 200 à 250 g pr. m? betegnes ofte Karton, og sammengausket Karton med stor Tykkelse benævnes ofte Pap. Antallet af Kartonkvaliteter er meget stort, og de forskellige Kvaliteter benævnes som Regel efter Udseende, Raastof eller Anvendelsesomraade, f.Eks. Elfenbenskarton, Manillakarton, Albumkarton etc. N.N. Kartonnage, Bogbindtype med → For- mering og helt overtrukket med Papir, evt. | | forsynet med en smal Shirtingsryg; en Ind- bindingsform, som er særdeles velegnet til tynde Bøger. Fremkom omkring 1700. Fandt udstrakt Udbredelse i de nordiske Lande — især i Danmark og Norge — i første Halvdel af forrige Aarhundrede og var ofte Genstand for kunstnerisk Udsmykning; karakteristisk for denne Periode er bl. a. de mange nydelige Glanspapirbind. Se ogsaa Stifthæftning og Papirbind. O. J. Kartotek. Udtrykket har i vore Dage i Lighed med Ordet Bibliotek faaet en Dobbeltbetydning, idet det nu foruden at betegne det Mobel e.l., hvori man opbevarer et Seddel- eller → Kortkatalog og i det hele taget alle Slags Fortegnelser o.1. anlagt i Kortform, betegner selve disse Samlinger af Kort eller Sedler. I moderne Biblioteksvæsen har Brugen af Kartoteker vundet overordentlig stor Udbredelse, og den mest almindelige ydre Form er et Skuffemøbel bestaaende af et større eller mindre Antal Skuffer, hvori Kortene ledsaget af et passende Antal → Fanekort anbringes. For at holde Kortene i en passende vertikal Stilling og saa sammentrykkede, at det bliver let at blade i dem, maa de Skuffer, der ikke er helt fyldte, forsynes med særlige forskubbelige Mekanismer, ligesom det i Kartoteker, der skal benyttes af Publikum, vil være praktisk at forsyne Skufferne med en Stang, der gør det umuligt umiddelbart at fjerne Kort eller bringe Uorden i dem. Skuffekartoteket kan gøres enkèlt- eller dobbeltsidigt, og i første Tilfælde kan det være praktisk at arrangere det saaledes, at Skufferne kan trækkes ud til to Sider. Kartoteket med de vertikalt stillede Kort er meget pladsbesparende, men lider af en vis Uoverskuelighed, en Ulempe, man har søgt at afhjælpe ved Konstruktionen af et saakaldt Plankartotek, hvor Kortene anbringes horisontalt paa en særlig Maade, der gør det muligt paa en Gang at overse et større Antal Kort. Den mest almindelige Form for Plankartotek er det saakaldte → Kardex. W. Porstmann: Karteikunde, 1928. P. B. Kartouche, rammeformet Ornament, udstyret med fligede Kanter og Voluter. Kartoucheornamentet opstod i Frankrig i Begyndelsen af det 16. Aarhundrede og vandt hurtigt Indpas i europæisk Arkitektur og Kunstindustri. Ogsaa indenfor Bogudsmykningen fik denne Ornamentform — ikke mindst i Renæssancens