506 Kirkebiblioteker — Kistebreve teket, som vid denna tid alltmer råkade i vanvård. Vid 1600-talets slut beräknades bokbeståndet uppgå till 211 volymer. Är 1789 överlämnades resterna av boksamlingen till universitetsbiblioteket. — Stora delar av det bibliotek, som tillhörde → Strängnäs domkyrka, finnas alltjämt bevarade och förvaras fortfarande i själva kyrkan. Spridda uppgifter omtala donationer under medeltiden, men först vid slutet av denna tid omnämnas gåvor av större omfattning. Biskop Kort- Rogge, som var en för sin tid synnerligen bokkunnig man, skänkte flera betydande handskrifter, domprosten Helgo Petri och kaniken Olavus Andreæ donerade tryckta böcker. Även under 1500-talet förekommo betydande gåvor. Sekreteraren Sven Olofsson donerade sålunda år 1597 över 100 böcker, och under 1600-talet kom en del av krigsbytesböckerna biblioteket till godo. Biblioteket, som sedan 1910 har sin plats i domkyrkans kor, beräknas nu uppgå till betydligt mer än 50,000 band tryckta skrifter och omkring 400 handskrifter. Dessutom finnas mycket stora samlingar av dissertationer, personskrifter och annat småtryck. Strängnäs domkyrkobibliotek är det sista ännu existerande av de gamla medeltida kyrkobiblioteken. — Av det medeltida bokbeståndet vid Västerås domkyrka finnes så gott som intet bevarat till våra dagar. Först vid tiden omkring 1600 har man någon närmare kännedom om biblioteket, och under den kraftfulle biskop Johannes Rudbeckius’ ämbetstid (1619—46) ägnades stort intresse åt dess förkovran. Han arbetade energiskt för att biblioteket skulle bli delaktigt av de stora krigsbytena, och böcker från plundringarna i Böhmen, Mähren och Polen ha också i icke obetydligt antal hamnat i Västerås. År 1640 utgavs från Västerås stiftstryckeri en katalog över boksamlingen, vilken är den äldsta bibliotekskatalog, som utgivits i Sverige. Den redovisar för ett bokbestånd på 330 volymer. Domkyrkobiblioteket uppgick sedermera i gymnasiebiblioteket. — Även Kalmar domkyrkas bibliotek uppgick omärkligt i skolbiblioteket. Av dess äldsta bokbestånd äro mycket få rester bevarade till vår tid, men några medeltida handskrifter och ett par inkunabler ha dock räddats undan förstörelse. — Att Växjö domkyrka redan under medeltiden ägt en boksamling kan anses säkert, men av denna finnes intet bevarat, då staden upprepade gånger varit utsatt för brand och skövling. Om biblioteken i landets övriga kyrkor är föga känt. Böcker till gudstjänstbruk från in- kunabeltiden finnas bevarade till vår tid med proveniens från många kyrkor, och de första bibelöversättningarna samt reformationsskrifterna kommo troligen till de flesta av landets kyrkor genom av myndigheterna påbjudna tvångsköp, men några boksamlingar av betydenhet ha säkerligen aldrig funnits. O. Walde: De svenska bibliotekens historia (S. D ah1s Bibliotekshandbok, II, 1931). H. Sdr. Kirkedepartementets bibliotekkontor, Oslo. Opprettet i 1921. Tidligere var det (fra 1902) en »bibliotekkonsulent« som var departementets fagkyndige i alle spørsmål vedrørende folkeboksamlinger (fra 1914 også for skoleboksamlinger) og som fordelte statsbidragene til boksamlingene. Fra 1921 har kontoret varetatt disse oppgaver og fungert som rådgiver og rettleder for de statsstødde folke- og skoleboksamlinger. I 1939 ble rammen for kontoret utvidet til å omfatte også andre folkeopplysningsorganer som folkeakademier, studieringer, etc. og kontorets navn ble da forandret til »Kontoret for folkeopplysningsarbeid«. Kontoret bestyres av en byråsjef og har (jan. 1949) 3 sekretærer og 5 assistenter. A. K. Kirstes boktrykkeri, Oslo. Grunnlagt 1908 av Max R. Kirste (1873—1948) og Hermann Sieberth. Fra 1918 drev Kirste trykkeriet alene under det nåværende navn. Firmaet ble tidlig kjent for sitt kvalitetsarbeide og har gjennom årene trykt en rekke praktverker om kunst og kunstindustri særlig i fler-fargetrykk. Max R. Kirste arbeidet med iver for å heve den tekniske ferdighet i faget og for å høyne bokkulturen. Han var medlem av Svenneprøvenevnden og skrev en rekke fagbøker, bl. a. Trykksakboken. Kirste nedla et verdifuldt arbeide i boktrykkerorganisasjoner og var bl. a. medlem av Nordisk boktrykkerråd. Etter M. R. Kirstes død fortsetter firmaet under ledelse av tre av hans sønner. Ø. J. Kistebreve. Betegnelse for en nogenlunde fast afgrænset Gruppe af primitivt illustrerede → Etbladstryk, der har faaet dette Navn, fordi Bladene for Pynts Skyld, eller maaske oprindelig af magiske Grunde for at beskytte Indholdet, indklæbedes i de i sin Tid saa almindelige Standkister, især i Laaget, og senere i Tiden desuden fandt Anvendelse som Vægdekoration e.l. Kistebrevene, der paa flere Maader er beslægtet med de saakaldte→ Himmelbreve, har i Aarhundreder været udbredt over det meste af Europa, og maa anses som en folkelig Udløber af det 15. Aarhundredes xylografiske Etbladstryk, hvilke oprindeligt