512 Kleberg — Klenodiebind utgivit ett stort antal bibliografiska verk, varibland märkas »Svensk antiklitteratur« (1939), »Catalogus codicum graecorum et latinorum bibliothecae Gotoburgensis« (1941) och »lItalien i svensk litteratur. Bibliografisk förteckning« (1944). H. Sdr. Klemming, Gustaf Edvard (1823—93), svensk biblioteksman, bibliografisk skriftställare. Började tjänstgöra i Kungl. biblioteket i Stockholm på 1840-talet, blev t.f. amanuens därstädes 1856 och e.o. bibliotekarie 1860 samt bibliotekarie och chef 1865, från 1877 med titel överbibliotekarie; K. avgick med pension 1890. K., som i sitt yttre ádagalade utpräglad originalitet, ägde en för sin tid enastående kännedom om äldre svensk bokhistoria och litteratur och nedlade ett framgångsrikt arbete på att komplettera Kungl. bibliotekets samling av äldre svenskt boktryck. K. slutförde det av företrädaren J. E. Rydqvist planlagda och påbörjade arbetet att bilda en svensk tryckavdelning inom Kungl. biblioteket. — Utom ett stort antal för sin tid förtjänstfulla editioner av fornsvenska texter i serien »Samlingar utg. af Svenska fornskriftsällskapet« utgav K. många bibliografiska arbeten, som alla utmärka sig för sällsynt fullständighet, noggrannhet och omfattande litterära insikter. K:s mest betydande bibliografiska verk är »Sveriges dramatiska litteratur till och med 1875« (1863—79). Vidare kunna nämnas »Ur en antecknares samlingar« (1868—73, ny uppl. 1880—82), »Ur en samlares anteckningar« (1883—86), »Förteckning öfver Kongl. bibliotekets samling af samtida berättelser om Sveriges krig« (1867, utökad uppl. 1888—91), »Sveriges kalendariska litteratur« (1878—79, tills. med G. Eneström), »Samtida skrifter rörande Sveriges förhållande till fremmande magter« (1881 —83), »Svensk boktryckeri-historia 1483— —1883« (1883, tills. med J. G. Nordin), »Birgitta-litteratur« (1883) m.fl. Av det ofullbordade arbetet »Sveriges bibliografi 1481 —1600« utkommo 4 häften 1889—92 (häfte 2—4 utg. av Aksel Andersson). Vid sin avgång från Kungl. biblioteket tillägnades K. av sina vänner en festskrift »Ur några antecknares samlingar« (1891), som bl. a. innehåller »Bibliographia Klemmingiana«, uppgjord av hans kollega vid Uppsala universitetsbibliotek, Aksel Andersson. Festskriften bekostades av konsthandlaren H. Bukowski. Klemmings antikvariat i Stockholm. Grundades 1845 under namnet »Antiqvariska för- R. E. eningen« av J. M. Törner och O. H. Klemming (1825—87). Redan efter ett år övertog Klemming ensam firman, och namnet ändrades till »O. H. Klemmings antikvariat«. Klemming, broder till överbibliotekarien G. E. Klemming, var en mycket boksynt man, och hans firma blev Sveriges första och länge förnämsta antikvariska bokhandel i modern mening. Klemming sålde firman 1870 till bokhandlarna N. Eskilsson och F. Nordenson. Ären 1897—1905 innehades firman av den kände bibliofilen, hovjuveleraren Jean → Jahnsson, som köpte antikvariatet för att som den förste kunna ur inkommande boksamlingar utplocka de rariteter, han önskade för sina privata samlingar. Sedan 1940 äges företaget av Erik Jonsson (född 1900), Svenska antikvariatföreningens ordförande sedan 1941. — Klemmings antikvariat har sedan 1871 utgivit en serie kataloger, som 1948 omfatta 218 nummer. I denna löpande serie ingår ett antal specialkataloger med titel »Meddelanden för bokvänner«. Klemmings antikvariat har även drivit förlagsrörelse. Bland dess märkligaste förlager märkes den av G. E. Klemming föranstaltade fotolitografiska upplagan av fjärde delen av Rudbecks »Atlantica« (1863). Meddelanden för bokvänner [från Klemmings antikvariat], N:o 2, 1945. B. A. Klenodiebind, Benævnelse paa den tidlige Middelalders kirkelige Pragtbind. Klenodiebindene, af hvilke et relativt stort Antal er bevaret, kan inddeles i tre Grupper: 1) Bind med udskaaret Elfenbensarbejde, hvis Permer ofte var et tidligere → Diptychon, 2) Bind med Guldsmedearbejde og Celleemalje og 3) Bind helt dækket af Plader og Felter i Grubeemalje. Ofte blev kun Bindets Forside udsmykket, og Bagsiden dækkedes med Læder eller Stof. Ved Klenodiebindene indskrænker det egentlige Bogbinderarbejde sig til Hæftning og Presning af Bogens Blade samt Bogblokkens Indkapsling af eller i Træpermerne. Den kunstfærdige Udsmykning laa i Billedskærerens, Guldsmedens, Sølvsmedens og Juvelerens Arbejde, og efter moderne Begreber maa disse Bind vel snarere anses for Juvelerarbejde. Det er sandsynligt, at Klenodiebindene udelukkende anvendtes til Ritualbøger, d. v.s. Bøger, der brugtes ved Gudstjenesten,og som havde deres bestemte Plads i Kirken. I den senere Middelalder blev de kirkelige Klenodiebind stadig sjældnere, og ved Middelalderens Slutning havde de udspillet deres Rolle. De fra sen-