524 Kobberstik J. F. Clemens. Skønt han virkede paa en Tid, da denne ædle, men sendrægtige Kunst havde overlevet sig selv og var blevet fortrængt af den ubundne, artistiske Radérteknik, er det forbavsende, hvor kraftige og solide hans Stik virker. Vel havde hans Fantasi ingen høj Flugt, men Gravstikken er ført af en fremragende Haandværker. Klassicismens Strenghed og sobre Streg præger hans Kunst, især de ypperlige Portrætstik efter Juel. 1780 udkom 1. Bind af Ewalds Skrifter med et Billede af Digteren og fem Illustrationer »Adam og Eva« efter Abildgaard, hvis »anstødelige Nuditeter« og »Anti-Chodowieckisme« forargede Samtiden. Som bekendt blev det overdraget Chodowiecki at illustrere de sidste 3 Bind af Ewalds Skrifter. Clemens stak, ligeledes efter Abildgaard, 15 Kobbere til Baggesens Oversættelse af Holbergs »Niels Klim« (1789). Denne Udgave hører til vor Bogkunsts Mesterværker. Clemens’ Elev, den tyskfødte G. L. → Lahde, dyrkede ivrigt Topografien og Aktualiteterne. Han arbejdede sammen med C.W. Eckersberg og Schweizeren Johs. Senn. Den omvandrende Kobberstikker Jacob Rieter paabegyndte 1805 Udgivelsen af »Danske nationale Klædedragter« (fortsat og afsluttet af Johs. Senn med 6 »illuminerede Blade« i Stregmanér). To Landskabsgrafikere fra det 19. Aarhundrede fortjener at nævnes: S. H. Petersen, som 1819—23 udgav »Danske Egne«, og J.M. Holm, der sammen med sin Søn, den kendte Akvarelmaler H.G.F. Holm, udførte Billederne til »Sjællands yndigste Egne« (1838). Den sidste i Rækken af danske Kobberstikkere er Joel → Ballin, som har stukket efter Malerier, men i ringe Grad beskæftiget sig med Bogudsmykning. V.P. Christensen: Dansk Vignetkunst i det 18. Aarhundrede (Aarbog for Bogvenner IV—V, 1920—21); P.B.C. Westergaard: Danske Portrætter i Kobberstik, Litografi og Træsnit I—III, 1930—33; L. Nielsen: Den danske Bog, 1941; J. S th y r: Dansk Grafik 1500— 1800, 1943. J. B. H. Finland. Den under torftiga yttre förhållanden utkomna finska litteraturen har av naturliga skäl ej att uppvisa de praktfulla, i kopparstick utförda planschverk, vilka giva ett karakteristiskt inslag i rikare länders bokproduktion under 1600- och 1700-talen. Däremot förekomma enstaka kopparstick i såväl i Sverige tryckta finskspråkiga skrifter som i Finland utkomna tryckalster. De bestå, med undantag av de praktfulla titel- och porträttsticken av Sigismund → Vogel i 1642 års finska bibel (tryckt hos Henrik Keyser i Stockholm), blott enstaka titelprydnader och textplanscher, vilka dock i vissa fall äga kulturhistoriskt värde. Sålunda är det måhända ej blott en slump, att det första kopparsticket i ett inhemskt tryckalster förekommer i »Gaudium Christianum« (Abo 1666), författad av en medlem av den för sin konstnärliga begåvning kända österbottniska släkten Brenner, kyrkoherden i Kronoby Jacob Brenner. Därpå följer ett par planscher i 1701 års finska psalmbok. På en av dessa planscher har C.-R. Gardberg observerat en med bokstaven E begynnande signatur, bakom vilken möjligen kan dölja sig en annan av samma släkt, den till Sverige överflyttade celebre kopparstickaren Elias + Brenner. Under efterföljande krigiskt kaotiska halvsekel ses i finska tryck endast ett par i Sverige utförda kopparstick, nämligen titelbladet till det nya testamentets förra del i det Gezeliuska bibelverket (1711) och i A. Scarins »De Sancto Henrico« (1748). Ar 1750 anställde Abo akademi som »figurstickare« den även som gravör yrkesskicklige J. H. Seeliger (född i Reval 1704, död 1763) och våren 1751 inköptes landets veterligt första kopparstickspress. Från och med denna tid bliva kopparstick, delvis utförda av akademiens figurstickare, delvis av studenter och andra amatörer, allt allmännare i finska tryck, speciellt i dissertationer och inhemska bibelupplagor. Under 1800-talets förra hälft undanträngdes kopparsticket av litografin, för att vid sekelskiftet återupplivas inom den grafiska konsten. J.R. Aspelin: Figurstickare och gravörer vid Abo akademi (Finskt museum, V, 1898). T. M. Norge. Kobberstikket kom i bruk i Norge i 1600-årene, men ble utelukkende dyrket av dilettanter, i förste rekke geistlige forfattere som forsynte sine böker med kobberstukne titelblad. Som den dyktigste av disse prestekunstnere må regnes Didrik Muus, som bl. a. har illustreret en bryllupsvise forfattet av ham selv. Fra 1700-årene kjennes svært få kobberstikk. Viktigst er de som kaptein Paul Grönvold utga under titelen »Kong Frederik V.’s reise gjennom Danmark og Norge« (1750 —60). Kunstnerisk sett har imidlertid disse stikkene liten interesse. I 1800-årene var den innvandrede Heinrich August → Grosch nesten den eneste som befattet seg med denne kunstart. Han stak med tanke på utgivelse, en del landskapsprospekter og lagde forövrig vakre og smakfulle ornamentstikk. Ennå i århundrets förste årtier hadde imidlertid kobberstikket en viss anvendelse i den sparsomme bok-