532 Kolportageboghandel — Kolsrud 1700- och 1800-talen så populära arkviselitteraturen spriddes till stor del genom kringvandrande försäljare. Även den övriga bokförsäljningen på landsorten skedde intill den fasta landsortsbokhandelns uppkomst under innevarande sekel genom de olika förlagens kolportörer. Under 1880- och 1890-talen blommade i Finland likaväl som i Sverige kolportageförsäljning av häftesvis utkommande romanbearbetningar, som i Finland kallades klockromaner (se under Kolportageroman). För spridning av häftesvis utkommande värdefullare arbeten stiftades i Helsingfors år 1915 »Jakelu-Kirjakauppa Oy — Kolportage-Bokhandeln Ab«, som ägde bestånd till 1927. De olika religiösa förlagens och nykterhetsföreningarnas resetalare ha varit ivriga bokkolportörer, såväl under 1800-talet som under innevarande århundrade. K.-E. H. Norge. Det er to kategorier kolportører, nemlig de hvis hele beskjeftigelse er kolportasje i en bokhandels eller et forlags tjeneste (fagkolportører), og de som driver kolportasje som bierhverv, men forøvrigt arbeider på samme måte som fagkolportørene. Ingen må anta som kolportør en som arbeider fra fast utsalgssted, og arbeid med kolportasje for salg av bøker til skole- og studiebruk er forbudt. En bokhandler har ikke adgang til å la sine kolportører arbeide milevidt fra sitt eget sted i umiddelbar nærhet av et anne steds bokhandlere. De bestillinger som opptas ved forlagskolportører effektueres gjennom bokhandelen, og en forlagskolportør må ikke bearbeide én bokhandlers distrikt og så overlate salget til et annet distrikts bokhandler uten fyldestgjørende grunn som kan bevises. Det er bokhandlerens (eller forleggerens) plikt å opprette skriftlig kontrakt med enhver kolportør, og denne må forplikte seg til ikke å gi avslag eller rabatt i noen form. Kolportørenes virksomhet medfører fullt ansvar for vedkommende bokhandler eller forlag. O. G. Sverige. I äldsta tider var all bokhandel i Sverige kolportagebokhandel, i det att tyska bokförare besökte landet och vid omfattande marknadsresor utbjödo sina böcker,och denna försäljningsmetod var ej ovanlig långt in på 1800-talet, sedan dock en ordnad bokhandel börjat växa upp i landet. För spridande av religiös litteratur anlitas alltjämt kolportörer i stor utsträckning av förlag som Evangeliska fosterlandsstiftelsen och Harriers bokförlag i Stockholm, Örebro missionsförening och Evangeliipress i Örebro, Halls förlag i Jönköping m.fl. Under 1800-talets två sista decennier uppstodo en mängd kolportageförlag för spridande av sensationsromaner genom häftessubskription. En ny form for kolportagebokhandel har uppstått från omkring 1920 i den avbetalningsförsäljning, som såväl förläggare som bokhandlare bedriva genom agenter och reseombud, vilka genom direkta besök utbjuda större, dyrbara verk, författares samlade skrifter o. dyl. (Se under Ratesalg). B. A. Kolportageroman, beteckning för sensationsromaner, oftast bearbetningar efter utländska förebilder och utan litterärt värde, vilka från 1800-talets två sista decennier och fram till omkring 1910 vunno en mycket stor spridning i Sverige. De utgåvos häftesvis (80, 100, 125 häften var ej ovanligt i en roman), och subskribenterna på ett sådant häftesverk utlovades vanligen någon premie, en klocka, en kaffeservis eller dyl. efter fullgjord betalning. De vid tiden omkring 1910 utkommande billighetsböckerna, »25-öresböckerna«, torde verksamt ha bidragit till, att intresset för kolportageromanerna slappnade och utgivningen upphörde. Även i Finland var denna icke önskvärda form av bokutgivning mycket spridd och häftesromanerna gingo där under beteckningen »klockromaner«. O. Wieselgren: Några anteckningar om våra dagars folklitteratur (Nordisk tidskrift för bok- och bib- lioteksväsen, I, 1914); E. Tykesson: Rövarromanen och dess hjälte, 1942. B. A. Kolsrud, O Il u f (1885—1945), norsk bibliograf og boksamler. Kirkehistoriker. Cand. theol. 1908, 1921 professor i kirkehistorie ved Oslo universitet. K. har utfoldet en enestående omfattende virksomhet særlig som utgiver av kildeskrifter. Alt fra 1911 ble han knyttet til Den norske historiske kildeskriftkommission, siden også til utgivelsen av »Norges gamle love« og av »Diplomatarium Norvegicum«. Etter hans energiske forarbeid ble 1922 dannet »Norsk historisk kjeldeskriftråd«; fra 1934 ble de forskjellige institusjoner for utgivelse av kjeldeskrifter samlet i »Norsk historisk kjeldeskrift-institutt«. Fra 1921 redigerte K. årboken »Norvegia sacra« (16 bind 1921—36), fra 1922 skriftserien »Bibliotheca Norvegiæ sacræ« (15 bind 1922—38). I »Norvegia sacra« publiserte han en »Kirkelig bibliografi« for årene 1922—25. Også innen lokalhistorien har K. gjort et stort arbeid,