552 Krause — Krigsbyten — eller maaske bedre: italiensk-orientalsk — Stil blev karakteristiske for Krauses Værksted, selv om netop denne Bindtype ogsaa træffes hos andre samtidige tyske Mestre. Desuden ekscellerede K. i ciselerede, malede og forgyldte Snit. Teknisk set staar hans Bind meget højt, men betragtet fra et kunstnerisk Synspunkt er i hvert Fald hans »franske« og »italienske« Bind for prunkende, for urolige og for overlæssede med Forgyldning. Ogsaa selve Kompositionen er ofte klodset og uheldig. K.s Arbejder staar imidlertid som det betydeligste, den tyske Renæssances egentlige Bogbinderkunst præsterede, og Spor af hans Indflydelse findes paa danske Bogbind fra Slutningen af det 16. og Begyndelsen af det 17. Aarhundrede. I det kgl. Bibliotek i København er bevaret flere Krause-Bind, hvoraf enkelte er udført paa Bestilling af det danske Hof. C. Schmidt: Jacob Krause, 1923; C. Roos: Jacob Krause-Bind paa det kgl. Bibliotek (Aarbog for Bogyvenner, VIII, 1924); I. Schunke: Krause-Studien, 1932; Samme: Leben und Werk Jakob Krauses, 1943. E. W. Kredsbiblioteker. Se Filialbiblio t-eker. Kretzschmar, Carl Eduard (1807—58), tysk Træskærer. Efter nogle Aars Uddannelse i Berlin bosatte han sig i Leipzig, hvor han oprettede en xylografisk Anstalt, der med Aarene blev en af Tysklands førende inden for Faget. Gennem sin omfattende Virksomhed øvede K. en betydelig Indflydelse paa sin Tids Træsnitkunst, der netop i den Periode oplevede en Renæssance i Tyskland, og i hans Værksteder uddannedes en Række dygtige Xylografer, ogsaa Udlændinge, bl. a. Danskeren H. P. → Hansen. I K.s Atelier udførtes ogsaa en Del Illustrationsarbejder til danske Bøger; kendt er saaledes de hos K. skaarne Træsnit efter Vilh. Pedersens Illustationer til flere af H. C. Andersens Eventyr. E. D. Kreuger, N i 1s (1858—1930), svensk konstnär. Som bokillustratör, tecknare av omslag och förlagsband har K. gjort en markant insats i svensk bokkonst. Vid sekelskiftet 1900 var han speciellt verksam för Gernandts förlag och tecknade omslagen och förlagsbanden till de första samlade upplagorna av Strindbergs arbeten, »Samlade romaner och berättelser« (1899—1901) och »Samlade dramatiska arbeten« (1903—04). För Gernandts förlag gjorde han även omslagen till G. af Geijerstams romaner 1900—1908. I serien »Nordiskt familjebibliotek«, som i samarbete med ett danskt förlag utgavs av Bonniers, utförde han illustrationer och vignetter till Levertins »Magistrarne i Österås« (1900) och Per Hallströms »Döda fallet« (1902). B. A. Krideret Papir, Raapapir, som ved FEfterbehandling paa den ene eller begge Sider er paaført en Kridermasse af Mineralstoffer oftest Kaolin og Blanc-fixe med Kasein som Bindemiddel. Herved faas en jævn, glat Overflade, der ved Kalandrering kan gives en høj Glitningsgrad. Krideret Papir benævnes ofte Kunsttrykpapir eller krideret Kunsttrykpapir og anvendes til illustrerede Værker, hvor der kræves Klicheer med fine Detailler, samt til flerfarvet Kunsttryk, Brochurer o. l. Særlig fint krideret Papir fremstilles i England med Espartopapir som Raapapir. I U.S.A. fremstilles store Mængder krideret Papir ved at paaføre Papiret Kridermasse i et tyndt Lag paa selve Papirmaskinen. Det betegnes som »Massey« Paper efter Opfinderen og anvendes til illustrerede Blade og Tidsskrifter. N. N. Kridtrelieftilretning. Se Billedtilret ning. Krigsbyten. Litterära krigsbyten kallar man de boksamlingar och arkiv, som under den svenska stormaktstidens krig planmässigt erövrades och hemsändes till Sverige. Hundratals statliga och kyrkliga bibliotek och även enskilda boksamlingar blevo under tiden från omkring 1620 och fram till början av 1700-talet svenskarnas byte och ingå nu i offentliga och enskilda samlingar i Sverige. Den första större boksamling, som togs som krigsbyte, var jesuitkollegiets i Riga. Den föll i svenskarnas händer 1621 och fördes till Uppsala, dit också biblioteken i Frauenberg och Braunsberg (1626), Würzburg och Mainz (1631) sändes. Under svenskarnas infall i Danmark och Skåne 1642—43 blevo flera bibliotek tagna, såsom Kaj von Ahlefelds i Schleswig, Domkyrkobiblioteket i Lund och biskop Peder Winstrups stora boksamling, av vilka dock de två sistnämda restituerades. En del av de i Danmark vid denna tid tagna böckerna torde med fru Christina Horns donation 1644 ha gått till Abo akademis bibliotek och spolierats vid Abo brand 1827. Av det rika bytet vid Olmütz i Mähren (1642) finnas nu böcker i många svenska bibliotek, och vid Nikolsburg, som erövrades 1645, togs det stora → Dietrichsteinska bib-