558 Kungliga tryckeriet — Kunstnerleksika Kungliga tryckeriet, Stockholm, grundades av Gustav Vasa 1526 genom överförande till Stockholm av det i Uppsala vid denna tid för domkapitlet verksamma tryckeriet med dess personal. Kungliga tryckeriet var sedan under hela 1500-talet landets enda officin, och där trycktes den första helbibeln och alla reformationsskrifterna. Föreståndaren, den kunglige boktryckaren, hade fri lokal, disponerade ett regeringen delvis tillhörigt stilförråd och åtnjöt förutom skattefrihet ett understöd, för vilket han var pliktig att i behövligt antal exemplar trycka statstrycket. Förmånerna försvunno en efter en, och fr. o. m. 1774 kvarstod för boktryckaren endast ensamrätten att trycka det officiella trycket mot en viss avgift per ark. Fr.o.m. början av 1600-talet var den kunglige boktryckaren själv ägare av sitt tryckeri, och man kan knappast från den tiden tala om någon kontinuitet i privilegieinnehavet. Sedan âr 1833 är firman P. A. Norstedt & Söner i Stockholm innehavare av Kungliga boktryckeriet. I Finland ombesörjde föreståndaren för biskop Gezelius’ tryckeri i Abo från och med 1674 tryckningen av kungliga plakat och förordningar, i första hand på finska språket men även tilläggsupplagor på svenska för distribution i Finland. Han erhöll härför från år 1680 titeln »kunglig boktryckare uti storfurstendömet Finland«, och tryckeriets innehavare behöll titeln även sedan detta överförts till Stockholm och från mitten av 1700-talet övergått i svenska händer. Tryckeriet bar ända till Finlands skilsmässa från Sverige 1809 namnet »Kongl. finska boktryckeriet«, och där trycktes under hela 1700-talet förordningar och annat officiellt tryck på finska. Namnet av kungligt finskt tryckeri bars även av den filial, som under åren 1726—42 var verksam i Åbo. I. Co11ijn: Översikt av det svenska boktryckets historia 1483—1700 (S. Dahls Bibliotekshandbok, I, 1924). B. A. 8. C.-R. G. Kunstakademiets Bibliotek. Det danske kongelige Kunstakademi blev i sin nuværende Skikkelse grundlagt i 1754, og faa Aar efter omtales det, at der findes en mindre Bogsamling til Brug for Akademimedlemmerne, ligesom der er bevaret en Katalog over Biblioteket fra 1785. Karakter af egentligt Bibliotek fik det dog først i 1809, da Kongen købte Maleren Nic. Abildgaards værdifulde Samling af kunsthistoriske Værker og overlod den til Akademiet. Senere fulgte en lang Række andre betydelige Gaver, og i 1883 overflyttedes Biblioteket, der i 1830rne var gjort tilgængelig ogsaa for Akademiets Elever, til de nuværende særlige Lokaler i Udstillingsbygningen og fik samtidig sin egen Bibliotekar. Siden da er Bestræbelserne for at skabe et videnskabeligt Specialbibliotek for den kunsthistoriske Forskning blevet stærkt intensiverede, og i den Betænkning, som den store Bibliotekskommission afgav i 1926 blev det bestemt, at Biblioteket skulde være Statens Hovedbibliotek for kunsthistorisk Litteratur. I Overensstemmelse hermed modtog Biblioteket fra Universitetsbiblioteket og det kgl. Bibliotek en større Samling af Disputatser og andre kunsthistoriske Værker, saaledes at dets Bogbestand nu udgør ca. 40.000 Bd., hvoriblandt mange sjældne og kostbare ældre Kobberstikværker o.l. Ved Anskaffelser til Biblioteket lægges Vægten paa Litteraturen om den europæiske Billed- og Bygningskunsts Historie efter Oldtiden; den aarlige Tilvækst fortegnes i Statens Accessionskatalog, ligesom Biblioteket med visse Mellemrum udgiver trykte Tillæg til den i 1889 udkomne Hovedkatalog. Til Kunstakademiets Bibliotek er knyttet en stor og værdifuld Samling af Modeltegninger udført af Akademiets Elever gennem Tiderne samt en større Samling Arkitekturtegninger omfattende over 30,000 Tegninger og Opmaalinger fra Midten af det 18. Aarhundrede til Nutiden. F. Meldahl! & P. Johansen: Det kongelige Akademi for de skjønne Kunster 1700—1904, 1904, S. 524 —29; Aa. Marcus: Den kunsthistoriske Litteraturs Fordeling i vore Biblioteker (Biblioteksaarbog, E ì Kunstlæder fremstilles af vævet Stof eller af Papir, der er gjort vandtæt ved Overtrækning med Fernis, Kautsjukopløsning eller Taver af dyrisk, vegetabilsk eller mineralsk Oprindelse. Det fabrikeres i talrige Farver, og for at give Stoffet en ydre Lighed med Læder, presses der ved Hjælp af graverede Valser en kunstig Narvy, det har en saa forbløffende Lighed med naturlig Narv, at Kunstlæder i forarbejdet Stand ofte kan være vanskeligt at skelne fra rigtig Læder. Det forhandles under mangfoldige Navne som f.Eks. Dermatoid, Granitol, Pergamoid og Pluviusin. O.. Kunstnerleksika. Den særlige Gruppe Leksika, der indeholder Kunstneres biografiske Data, Værkfortegnelser o.1. spiller for Studiet af Illustrationskunstens Historie en meget stor Rolle som Opslagsværker og udgør paa en vis Maade en Parallel til de bibliografiske Forfatterleksika. Kunstnerleksika kan være begræn-