Lejebiblioteker — Lenin-Biblioteket 15 bibliotek år 1784 startade ett med tiden ganska välförsett dylikt bibliotek i Stockholm. Den sista år 1837 tryckta förteckningen över detta bibliotek upptog 3,531 nummer. Av de under 1800-talets första hälft grundade lånbiblioteken förtjänar särskilt att nämnas det av magister A. Wiborg år 1811 grundade, vilket enligt samtida vittnesbörd var det mest betydande som Stockholm ägt. Även den originelle stockholmsbokhandlaren Per Götreks lånbibliotek, som tillkom i början av 1830-talet, förtjänar att omnämnas, liksom Jacob Gustaf Björnståhls år 1806 grundade lånbibliotek i Stockholm, som tidvis hade filialer i en rad svenska städer. Det till omfattningen största lånbiblioteket var det som i Stockholm grundades av bokhandlaren A. Grönberger, som år 1865 försåldes till fröken C.Kjellman. Det Kjellmanska biblioteket, som vid slutet av 1800-talet spelade en betydande roll i det stockholmska kulturlivet, omfattade på 1890-talet c:a 45,000 volymer in- och utländsk litteratur, representerande alla litteraturområden. Lånbiblioteken i landsortsstäderna voro, såsom ovan sagts, föga betydande. Det kan likväl förtjäna att nämnas, att några av Sveriges mera kända bokförlag och boklådor ha sin upprinnelse i små lånbibliotek, exempelvis Adolf Bonniers lånbibliotek i Göteborg, som sedermera gav upphov till Sveriges största bokförlag. C. M. Carlander: Svenska bibliotek och ex-libris, 2. uppl., I, 1904. P. H. Lektionar betegner i videste Forstand enhver liturgisk Bog, af hvilken der bliver læst højt ved Gudstjenesten. Betegnelsen bruges dog sædvanligvis om de allerede i den ældre Middelalder kendte særlige Samlinger indeholdende perikopisk ordnede Uddrag af Bibelen og andre hellige Skrifter, som skulde læses ved Kirkeaarets Gudstjenester. Stammer de udvalgte Tekster fra Evangelierne, taler man om et → Evangeliar, mens Uddragene af de apostoliske Breve kaldes → Epistolar. En Forening af disse to Former benævnes ofte → Plenarium, og man kan endvidere ogsaa finde det saakaldte -+ Breviar benævnt Lektionar. De ældste bevarede Lektionar-Haandskrifter stammer fra det 7. Aarhundrede og fra en senere Tid kendes en lang Række ofte pragtfuldt udstyrede Lektionarier, saaledes f.Eks. det fra det 11. Aarhundrede stammende Haandskrift i Herzog August Biblioteket i Wolfenbüttel, der er udført i den saakaldte Reichennau- Skoles Stil. I den protestantiske Kirke er Lektionariet til en vis Grad blevet afløst af den saakaldte + Alterbog, Kirkehaandbog e.l. P. B. Lemonnier, Jean-Charles-Henri (1731—72), fransk Bogbinder. Tilhørte en anset Bogbinderslægt, der blandt sine Medlemmer talte tyve Mestre. Han nedsatte sig 1757 som Mester i Paris. L.M. menes særlig at have specialiseret sig i Bogbind dekoreret med Lædermosaik og anses sædvanligvis som Ophavsmanden til Tidens berømteste → Mosaikbind. E.W. Lengertz, William (född 1891), svensk antikvariatbokhandlare, boksamlare. Författare. L. grundade ett antikvariat i Hälsingborg 1918, överflyttade rörelsen till Lund 1922 och öppnade filial i Malmö 1924. Firman har Skånelitteratur som specialitet, och L. har själv sammanbragt ett betydligt privatbibliotek med huvudvikt på litteratur om Skåne. Skånesamlingen, som omfattar ca. 10,000 tryckta skrifter, skall enligt testamente vid ägarens död övergå till Malmö stadsbibliotek. — L. har förutom vittra och kulturhistoriska skrifter utgivit flera bokhistoriska arbeten såsom »Samlare i Skåne« (1936) och »Min kulörta bok« (1940). Aren 1923—27 utgav L. «Bibliofilen. Tidskrift för litteratur, bokkultur och konst«. H. Ståhlbrand: Kring en samlares samlingar, 1934; P. Johnsson: Collectio Lengertziana Scania, 1945; K. Lundmark: William Lengertz, en Tycho Brahe-samlare (Cassiopeia, 1946). B. A. Lenin-Biblioteket i Moskva. Grunden til »Gosudarstvennaja Ordena Lenina biblioteka Sojuza S.S.R. imeni V. I. Lenina«, der nu regnes for Verdens største Bibliotek, blev lagt i 1862, da man samlede en Række værdifulde Pçrivatbiblioteker, af hvilke Grev N.R. Rumyantsevs var det mest betydelige, og gjorde dem tilgængelige for Offentligheden. Ved Pligtaflevering, Køb og Indlemmelse af andre Samlinger voksede Biblioteket i Løbet af et halvt Aarhundrede til o. 1 Mill. Bd., og efter Oktober-Revolutionen i 1917 blev det gjort til Nationalbibliotek, hvori bl. a. indlemmedes en lang Række betydelige faglige og private Biblioteker; i 1925 fik det sit nuværende Navn. For faa Aar siden flyttede Biblioteket til en kæmpemæssig Nybygning med et 18 Etager højt Bogmagasin og en samlet Hyldelængde paa ca. 180 km. Bogbestanden anslaas nu til 11—12 Mill. Bd., hvortil kommer forskellige Specialafdelinger, bl. a. en stor Samling af oldslaviske og nyere litterære Haandskrifter, selv om Biblioteket i denne Henseende ikke kan