Lovbøger 41 finsk översättning av konung Kristofers landslag hade dock påbörjats 1610 men avbrutits sedan ett ark färdigställts. Av detta provark finnes ett exemplar i Kungl. biblioteket i Stockholm. Är 1734 blev den ännu i Sverige gällande Svea rikes lag stadfäst och gillad, men i Finland fick man dock vänta i 25 år på en översättning och först år 1759 utkom lagen på finska, »Ruotzin waldakunnan laki«. Då Finland lösgjordes från Sverige, bekräftade ryske tsaren i sin regentförklaring på lantdagen i Borgå den 27 mars 1809, att Finland skulle få behålla sina svenska lagar. Då Finland år 1917 blev självständigt, utarbetades en ny lag »Finlands rikes lag innefattande 1734 års lag delvis upphävd, ändrad och tillökad« (tryckt 1920). R. Lagus: Juridiskt album, Serie I, H. III, 1862, s. 94—128; W. G. Lagus: Om finska lagöversättningar, 1863; R. A. Wrede: Rättsutvecklingen i Finland efter skilsmässan från Sverige (Minnesskrift ägnad 1734 års lag, I, 1934); Juhlajulkaisu 1734 vuoden lain muistoksi, IV, 1934. B. A. Norge. Før Magnus Lagabøters landslov av 1274 var det i Norge en lov- eller rettsbok for hver av de fire store lagting. Frostatingsloven, som gjaldt for det gamle Frostating, fellestinget for størstedelen av det nordenfjellske Norge, inneholder meget gamle rettsregler, samlet og nedskrevet i det 11.—13. årh. Gulatingsloven, som gjaldt i det gamle Gulating, fellestinget for det vestenfjellske Norge, eksisterte allerede på Harald Hårfagres tid og dannet grunnlaget for de tidligste rettsdannelser på Island. Borgartingsloven gjaldt for det gamle Borgarting, fellestinget for kystdistriktene fra svenskegrensen og vestover omtrent til Risør. Eidsivatingsloven gjaldt for det gamle Eidsivating, fellestinget for distriktene omkring Mjøsa. Av disse folkelovbøkene er Gulatingsloven bevart. Av Frostatings- og Eidsivatingsloven er noen fragmenter bevart i forskjellige avskrifter. Av Borgartingsloven er bare kristenretten i behold. Magnus Lagabøter samlet og ordnet rettsreglene i disse folkelovbøkene og brukte dem som grunnlag for sin landslov, som han reiste rundt og fikk vedtatt ved alle fire lagting omkring 1274. I formen ble det fortsatt 4 lovbøker, men i realiteten ga lovene felles rett for hele landet. 2 år senere fikk Magnus vedtatt sin bylov. Magnus Lagabøters landslov ble gjeldende rett i ca. 400 år. Den ble i 1687 avløst af Kong Christian Den Femtis Norske Lov av 15. april 1687. Noen kapitler av denne lovbok er rettskraftig den dag i dag. Eidsvollsgrunnlovens § 94 bestemmer at »en ny almindelig civil og kriminal Lovbog skal foranstaltes udgivet paa første eller, om dette ikke er muligt, paa andet ordentlige Storthing«. Lovgiverne gikk straks i gang med arbeidet i 1814, men arbeidet tok nok lenger tid enn fastsat. I 1842 ble kriminalloven vedtatt. Noen borgerlig lovbok er ennå ikke kommet i stand. Men med jevne mellomrom har Stortinget satt ned komiteer (siste gang våren 1948) for å utrede problemet. A. Taranger: De norske folkelovbøker (før 1263). (Tidsskrift for retsvidenskap XXXIX, 1926 og XLI, 1928; L. M. Aubert: De norske Loves Historie indtil Nu- tiden (Fra Videnskabens Verden. 2.Række, No.10), 1875. A. W.N. Sverige. De medeltida uppteckningarna av de svenska landskaps-, lands- och stadslagarna ha alla tillkommit efter år 1200. Som den äldsta landskapslagen räknas Västgötalagen (1220-talet), därefter följer Östgöta- (efter 1285), Upplands- (1296), Gotlands- (slutet av 1200-talet), Smålands-, Södermanna- (1327), Dala-, Hälsinge- och Västmannalagarna (före 1347). Närkes- och Värmlandslagarna ha gått förlorade. I mitten på 1300-talet tillkom vår första för hela riket gällande lag, Magnus Erikssons landslag, följd ett århundrade senare av konung Kristofers landslag (1442). Av stadslagar är Bjärköarätten den äldsta, utarbetad omkring 1300, därefter följde Magnus Erikssons stadslag omkring 1350. De medeltida handskrifterna av våra äldsta lagar äro förtecknade av R. Geete och I. Collijn i »Fornsvensk bibliografi« (1903, suppl. I—II, 1919 —48). Landskapslagarna, lands- och stadslagarna utkommo i tryck först på 1600-talet: Upplands- och Östgötalagarna 1607, Hälsingelagen 1609, Västgötalagen utgavs första gången i tryck av Georg Stiernhjelm 1663 och utkom i latinsk översättning 1695. Södermanna- och Västmannalagarna ingingo i den stora samlade folioupplagan 1666; Dala- och Skånelagarna utgåvos 1676, Gotlandslagen 1687. Konung Kristofers landslag utkom av trycket första gången 1608 och uppnådde till tiden för 1734 års lag 18 svenska och 2 latinska upplagor. Dessutom finnes en avbruten finsk edition från 1610 och en tysk från omkring 1630. Konung Magnus Erikssons landslag översattes till latin av Johannes Messenius och trycktes 1614; någon svensk upplaga ansågs icke önskvärd, då Kristofers landslag fått kungl. maj:ts stadfästelse. Vår äldsta stadslag, Bjärköarätten, trycktes först 1687 och Visby stadslag 1688. Magnus