46 Lundström — Luxdorph Lundström, Christian Johan (1831— 1915), svensk bokhandlare. Anställdes i bokhandel i Lund 1845 och fick 1856 plats hos bokhandlaren Adolf Bonnier i Stockholm. Bonnier, som även ägde Akademiska bokhandeln i Uppsala, gjorde L. till föreståndare för denna 1860, och vid Bonniers död 1867 inköpte L. bokhandeln av sterbhuset. Är 1908 ombildade han affären till aktiebolag och var dess verkställande direktör till utgången av 1910. L. kallades 1911 till Svenska sortimentsbokhandlareföreningens förste hedersledamot. Liber librariorum, Bokhandlarnas bok, II, 1920; I, A. Bonnier & A. Hånell: Anteckningar om svenska bokhandlare, II, 1935. B. À, Lundström, Johan Peter (1783—1868), svensk boktryckare. Utbildades i boktryckeriyrket i hemstaden Jönköping och blev faktor vid Lindhska tryckeriet i Örebro 1804. Ar 1806 inköpte han det Marquardska tryckeriet i Jönköping och drev jämsides med tryckeriet omfattande bokförlagsaffärer med skönlitterära arbeten i original och översättning, teologiska skrifter, otaliga psalmboksupplagor (märk Viktor Rydbergs dikt »Träsnittet i psalmboken«) och böcker med praktiskt innehåll. Mest känd blev hans firma för de skillingsvisor, folkskrifter och kistebrev, som i enorma upplagor spriddes över hela Sverige och även i Finland. Ar 1807 grundade han »Jönköpings tidning«, som han utgav till 1851, då han sålde såväl tryckeriet som tidningen. Åren 1821—48 tillverkade han själv papper vid det av honom ägda Stensholms bruk. — Sonen Johan Edvard Lundström (1815—88) inrättade ett boktryckeri i Jönköping 1843 och utgav 1843—44 »Jönköpingsbladet«. Är 1862 anlade han Munksjö pappersbruk, som han innehade tillsammans med Lars Johan Hierta, och 1870 anlade han Katrinefors maskinpappersbruk. Johan Edvard L. är mest känd som uppfinnaren av »säkerhetständstickan« och grundaren av Sveriges tändsticksindustri. B. A. Luno, Christian Peter Bianco (1795—1852), dansk Bogtrykker. Efter Uddannelse i Aalborg opholdt L. sig 1817—28 i Udlandet, bl. a. i Schweiz og Italien. I et Par Aar beskæftigede han sig med en ny Metode til Fremstilling af Bogtrykfarve og var desuden Trykker hos Fabritius de Tengnagel. 1831 fik han Privilegium i København, og 1832 aabnede han i Forening med F.W. Schneider eget Officin, forsynet med fuldstændig systematisk Materiel, Fra 1837 havde L. Trykkeriet alene. 1847 blev han Hofbogtrykker, og 1848 overtog han Trykningen af den grundlovgivende Rigsdags Forhandlinger, ligesom Trykkeriet siden 1830-erne har trykt Statistisk Departements Publikationer. En betydelig Del af Tidens Skønlitteratur er takket været hans Forbindelse med C. A. Reitzel trykt hos L., hvis Indsats i dansk Typografis Udvikling var betydelig. Efter L.s Død videreførtes Trykkeriet; der da var Københavns største, af hans Enke og senere af Ferdinand Dreyer. Denne solgte 1900 Trykkeriet til Carl → Aller, og Virksomheden, der stadig er et af Landets største og bedste Trykkerier, ejes nu af A/S Carl Aller. C. Nyrop: Bianco Luno og den danske Bogtrykkerkunst, 1881; R. Berg: Bianco Lunos Bogtrykkeri gennem hundrede Aar, 1931. A. Fa. Luoma, Väinö (1887—1952), finsk bokhandlare. Anställdes i Akademiska bokhandeln i Helsingfors 1907 och blev avdelningschef 1911. L. förestod filialföretaget Waseniuska bokhandeln 1914—17, blev andre direktör för Akademiska bokhandeln 1918 och verkställande direktör 1939. Under åren 1919—29 var han delägare i företaget. — Akademiska bokhandelns storartade utveckling under de senaste decennierna är till väsentliga delar hans verk och präglad av hans personlighet. L. var en central och uppskattad gestalt inom den finska bokhandeln; under åren 1917—30 var han Finska bokhandlareföreningens ordförande, och 1937 blev han hedersledamot av bokhandelsmedhjälpareföreningen »Libro«. Y. Hirn: Akademiska bokhandeln 1893—1943, 1943. K.-E. H. Luxdorph, Bolle Willum (1716—88), dansk Bogsamler. Embedsmand. Inspireret bl. a. af sin Morbroder, Biskop Christen Worm begyndte L. meget tidligt at samle Bøger, Mønter o.l., og efterhaanden som hans Embedskarrière bragte ham frem til at blive Geheimeraad og det danske Kancellis ledende Kraft, fik han, der dog aldrig nogensinde blev velhavende, Raad til at ofre mere paa sine Interesser, og i sit beskedne Hjem i Snaregade i København og paa en lille Ejendom i Nærum samlede han et ypperligt Bibliotek, der ved hans Død talte ca. 15,000 Bøger, de fleste i fortrinlige Eksemplarer, og ca. 500 Haandskrifter. Samlingen var en lærd Mands Universalbibliotek, med Hovedvægten lagt paa den humanistiske Litteratur, og indenfor denne igen paa Litteraturen om Danmarks Historie og indre Forhold. Usædvanlig rigt repræsenteret er den danske og udenlandske periodiske Litteratur, og et Særkende for Bibliote-