58 Læseselskaber Viborg 1806 (redan 1808 ombildat till stadsbibliotek), i Nykarleby 1813 eller 1814, i Helsingfors 1819, i Brahestad 1821 och i Tavastehus 1825. Okända äro grundläggningsåren för de samtida läsesällskapen i Borgå, Uleåborg och Leppävirta (det enda på landsbygden). Medlemmarna rekryterades bland ämbetsmän, officerare och det högre borgerskapet. Ärsavgifterna utnyttjades för anskaffning av bibliotek, som i många fall mot avgift höllos tillgängliga också för andra än delägarna. Bokbestånden voro mångsidigt sammansatta, dock med stark tonvikt på historisk och politisk litteratur (särskilt den samtida Napoleon-litteraturen), reseskildringar och romaner. Läsesällskapen kommo därmed att spela en' viktig roll för borgerskapets politiska och kulturella vakenhet under den heliga alliansens tidevarv. Då den 1829 inrättade censuröverstyrelsen 1830 underkastade biblioteken en granskning och tog förbjuden litteratur i beslag, upplöstes flera av sällskapen; de övriga avtynade efter hand. Endast ett av biblioteken finnes till sin huvuddel, c:a 1000 band, bevarat som en särskild samling i det nuvarande stadsbiblioteket i Gamlakarleby. C.-R. Gardberg: Läsesällskapet i Gamlakarleby och dess samtida (Historiska och litteraturhistoriska studier, XIV, 1938); A. Wiberg: Vasa läsesällskap och första bibliotek (Biblioteksbladet, XXIV, 1939); Y. N u rmio: Maamme lukuseuroista ja niiden kirjastoista 1700-luvun lopulla ja 1800-luvun alkuvuosikymmeninä (Om läsesällskapen i vårt land och deras bibliotek under slutet av 1700-talet och 1800-talets första årtionden) (Historiallinen aikakauskirja, XIV, 1947); O. Mustelin: Läsesällskapet i Abo (Historiska och litteraturhistoriska studier, XXV, 1949); Den samme: De finländska läsesällskapen (Bokvännen, 1950). C.-R. G. Norge. Oplysningstidens sterke behov for litteratur og den daværende mangel på tilgjengelige biblioteker, var den direkte årsak til at leseselskaper ble opprettet i Norge. Det første ble stiftet i Bergen 1775 og senere fikk man slike sammenslutninger i de fleste større byer og i enkelte landdistrikter. Alle bortfalt da man fikk offentlige boksamlinger, som ofte overtok bøkene fra dem. Leseselskapene virket bare for sine medlemmer. Nye bøker gikk på sirkulasjon mellem dem og ble etterpå innlemmet i biblioteket for framtidig utlån. Enkelte av disse samlingene kom opp i 5000 bind, hovedsakelig skjønnlitteratur, men . også en god del verdifulle fagbøker på norsk, dansk, svensk, engelsk, fransk og tysk. En variant av leseselskapene var de såkalte Athenæer, — litterære klubber tildels med selskapelig formål, — opprettet etter engelsk mønster. Det eldste var »Enigheden«, stiftet i Tromsø 1805. En rekke byer fikk Athenæer senere og enkelte består enda. De hadde til oppgave å skaffe aviser, tidsskrifter og bøker fra inn- og utland, som medlemmene fikk til gjennemsyn i klubbens leseværelser. Skriftene ble deretter opptatt i boksamlingen for framtidig utlån. Boksirkulasjon befattet ikke Athenæene seg med. Både leseselskaper og Athenæer hadde sitt klientell innenfor den opplyste almenhet, blandt embeds- og tjenestemenn, velstående borgere og forretningsmenn, enkelte funksjonærer og håndverkere, men de hadde ingen som helst tilknytning til de brede befolkningslag. Nær beslektet med Athenæene var de leseforeninger for kvinner som ble stiftet mot slutten av forrige århundre. Den første ble opprettet i Christiania i 1874 etter initiativ av Camilla Collett. Også her var boksamlingen stasjonær og bare tilgjengelig for medlemmene. Boksirkulasjon innenfor en krets av betalende medlemmer ble praktisert i Norge av leseselskapene allerede i slutten av 1700-årene. De innlemmet bøkene i sine biblioteker, og skilte seg derfor fra de egentlige lesesirkler, som overlot bøkene til medlemmene etterat de hadde sirkulert. Språklærer O. F. Paasche planla en lesesirkel hovedsakelig for utenlandske, videnskapelige tidsskrifter blant intellektuelle i Trondhjem allerede i 1793. En tilsvarende lesesirkel var organisert i årene like før 1814 blant prester, handelsmenn og gjestgivere i Troms og Nordland fylker, og da man skulde oprette Athenæet i Christiania i 1832, var det en lesesirkel man først hadde planer om. Tidligere var det private som tok initiativet til lesesirkler, men etter hvert ble det bokhandlere som organiserte det hele og skaffet tilveie bøkene, som mer og mer kom til å bestå av skjønlitteratur. I våre dager er derfor en lesesirkel i grunnen en form for boksalg og bokhandlerforeningen har fastsatt regler for denne omsetning. H. F. Sverige. I den av P.G. Berg utgivna »Svenska ordnar, sällskaper och föreningar m.m.« (Sthlm 1873) uppgives, att det fanns ett läsesällskap redan 1787 och att biskop Wallqvist stiftade ett liknande sällskap i Växjö på 1790-talet. P.G.Berg lämnar inga källuppgifter, och därför måste tills vidare stå oemotsagt, att det äldsta läsesällskapet var Uppsala läsesällskap, vars »Reglor« äro tryckta 1798 och vars äldsta katalog utkom 1808. Uppsala läsesällskap ändrade 1828 sitt namn till Akademiska läseseällskapet, vilket tyder på att dess bibliotek mest besöktes av universitetsfolk.