78 Memoireværker Selvbiografi, I—III, (1905—08). Af Teatererindringer nævnes først Overskous »Af mit Liv og min Tid« (1868), der har varig Betydning ved sin Skildring af de sociale Forhold i Hovedstaden, Aug. Bournonvilles »Mit Theaterliv« (1848—78), Johanne Louise Heibergs lidenskabelige og overordentligt fængslende »Et Liv gjenoplevet i Erindringen« (1891—92 ved A. D. Jørgensen) og Julie Sødrings Erindringer (1894—95). Megen Opmærksomhed vakte ogsaa Generalmajor C. F. Holtens Erindringer (1899), især om Frederik VII og Kredsen om ham, men Meddelelsernes Frimodighed stod i omvendt Forhold til den historiske Noøjagtighed; her kan de ikke maale sig med C. E. Bardenfleths efterladte Erindringer (1890). Fremdeles skal nævnes A. D. Jørgensens sent værdsatte »En Redegørelse for min Udvikling og mit Forfatterskab« (udg. 1901), H. P. Hanssens forskellige Erindringsbøger og Niels Neergaards »Erindringer« (1935). Af gejstlige Selvbiografier mærkes J. P. Mynsters »Meddelelser om mit Levnet« (1854), H. L. Martensens »Af mit Levnet« (1882—83), Fr. Hammerichs »Et Levnetsløb« (1882) og Vilh. Birkedals »Personlige Oplevelser« (1890—91), samt Johs. Fibigers »Mit Liv og Levned« (1898) og fra nyere Tid Henrik Scharling (1917 —19) og Henry Ussing (1939—40). Endelig skal af betydeligere nyere Memoirebøger nævnes F. Hendriksens »Mennesker og Oplevelser« (1910 og 1932), Carl Nielsens »Min fynske Barndom« (1927), Axel Henriques (1929—31) og Franz von Jessens monumentale og talentfulde »Mit Livs Egne, Hændelser, Mennesker«, I—V, (1943—46). — Trods iøjnefaldende Svagheder saavel i Tekstgengivelsen som i Kommenteringen var Samlingen »Memoirer og Breve« (I—L, 1905—27), udgivet af Jul. Clausen og P. Fr. Rist, dog en betydelig Landvinding i vort Kendskab til ældre Tiders Memoirer; det fik en Efterfølger i »Svundne Tider« (I—VI, 1942—47), udgivet af Carl Dumreicher, H. G. Olrik og H. Topsøe-Jensen, medens Samlingen »Danske hjem ved århundredskiftet« (I—II, 1947—49) rummer nulevendes Erindringer. A. Fa. Finland. Speciella samlingsverk av memoarer ha ej utgivits i Finland, men i den stora serien »Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland«, varav från 1886 till 1952 utkommit 335 nummer, har publicerats ett stort antal memoarer, dagboksanteckningar, reseberättelser och självbiografiska arbeten. Enskilda finländske män ha utgivit betydelsefulla memoarer såsom den framstående publicisten Au- gust Schauman med »Från sex årtionden i Finland« (I—II, 1892—93), Anders Ramsay med »Från barnaår till silfverhår« (I—VIII, 1904—07), Jac. Ahrenberg med »Människor som jag känt« (I—VI, 1904—14), Zachris Topelius med »Dagböcker« (I—IV, 1918—24) och samme författares »Självbiografiska anteckningar« (1922), båda posthumt utgivna av bibliotekarien Paul Nyberg. Av stor betydelse för samtidshistorien äro förre finansministern Väinö Tanners memoarer, av vilka »Finlands väg 1939—1940« utkommit i svensk översättning 1950, och marskalk Gustaf Mannerheims »Minnen« (I—II, 1951—52). B. A. Sverige. Före de dagböcker, som fördes av Karl XII-krigens officerare och som utgivits i serieverket »Karolinska krigares dagböcker« (I—XII, 1901—18), finnas ganska få memoarer och anteckningar av svenske män. Vad som före denna tid skrivits av betydelse för Sveriges historia har i stor utsträckning men ganska otillfredställande först publicerats i de lärda tidskrifter‚som från 1750-talet och till århundradets slut utgåvos av C. C. Gjörwell ôch andra. I de av Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia utgivna serierna »Handlingar rörande Skandinaviens historia« (I—XL, 1816—60) med fortsättning »Historiska handlingar« (I ff, 1861 ff) ha memoarer och dagböcker uppmärksammats i den mån de ha intresse för den historiska forskningen. Först under 1700-talets sista decennier blev memoarskrivandet mera vanligt bland tidens statsmän, ämbetsmän och politiker, ehuru tidens tryckfrihetsförhållanden icke medgav anteckningarnas publicerande. Riksrådet och fältmarskalken Fredrik Axel von Fersens »Historiska skrifter« (I—VIII), som ge en fängslande men starkt subjektivt färgad bild av svensk politik under hela frihetstiden och fram till 1789, trycktes först 1868—72; av stort intresse är likaså drottning Hedvig Elisabeth Charlottas »Dagbok«, som berör tiden 1775— 1817 och som trycktes 1902—42. Av den gustavianska tidens memoarskrivare utkom enskilda arbeten alltifrån 1800-talets mitt; sålunda utgavs anteckningar av G. G. Adlerbeth (I—III, 1856—57), J. von Engeström (1877), G. J. Ehrensvärd (I—II, 1877—78) och J. A. Ehrenström (I—II, 1882—83). Av samlingsverk berörande samma tid må nämnas Elof Tegnérs »Från tredje Gustafs dagar« (I—III: 1—3, 1892—94), som innehåller anteckningar och minnen av E. Schröderheim, G. G. Adlerbeth och G.M. Armfelt samt »Svenska memo-