Militære Biblioteker 89 lige Accessionskatalog, og selv om deres Bestand naturligvis fortrinsvis er til Brug for Hærens og Flaadens Personale, tillades i Almindelighed Udlaan til udenforstaaende, eventuelt formidlet gennem andre offentlige Biblioteker. En anden Hovedgruppe indenfor de militære Biblioteker udgøres af de saakaldte Garnisonsbiblioteker, som siden sidste Halvdel af forrige Aarhundrede har været knyttet til de forskellige militære Tjenestesteder Landet over. Deres Formaal er først og fremmest at stille almindelig belærende og underholdende Litteratur til Raadighed for det indkaldte Mandskab, og i de senere Aar har disse Biblioteker, der i ældre Tid ofte var af ret tilfældig Karakter, gennemgaaet en meget betydelig Udvikling. Denne skyldes i første Række Samarbejdet mellem Folkebibliotekerne og den i 1941 stiftede Organisation »Folk og Værn«, nu »Forsvarets Velfærdstjeneste«, til hvilken en faguddannet Bibliotekar er knyttet som Konsulent. Efterhaanden er den mindre værdifulde Del af Garnisonsbibliotekernes Bogbestand udrangeret, og i Stedet indrettes tidssvarende Kasernebiblioteker med Læsestuer med fremlagte Tidsskrifter o.l., Haandbogsamlinger samt Udlaanssamlinger, medens det lokale Folkebibliotek, dels af sin egen Bogbestand, dels ved Laan fra Centralbiblioteker, Fagbiblioteker o. s. v., stiller yderligere fornøden Litteratur til Raadighed, ligesom man ved Biblioteksbesøg, Foredrag om Biblioteksbenyttelse og paa mange andre Maader søger at skabe en nærmere Kontakt mellem Bibliotek og Soldat, et Arbejde som allerede nu kan opvise fortrinlige Resultater. De særlige Forhold, der gør sig gældende for Biblioteksarbejdet blandt Besætningerne paa Flaadens Skibe, har medført, at dette er organiseret paa en noget anden Maade end Tilfældet er for Landmilitærets Vedkommende, og en central Institution for dette Arbejde er skabt med det i 1939 oprettede → Søfartens Bibliotek. C. Ewald: Oversigt over de militaire Bibliotheker, fremsatte i chronologisk Orden (Magazin for militair Videnskabelighed, VI, 1823); J. W. Jantzen: Det kgl. Garnisonsbibliotek og de militære Biblioteker (Danmarks Hær, II, 1934—35); M. Gyde-Pedersen: Soldater gaar paa Bibliotek (Folk og Værn, II, 1943); H. Obel-Jørgensen: Biblioteksarbejde blandt Soldater (Bogens Verden, XXVIII, 1946); M. G y d e-P edersen & H. Obel-Jørgensen: Biblioteksarbejde blandt Soldater i Danmark (Folkebibliotekernes sociale Særopgaver, 1948). P.B. Finland. Biblioteksväsendet inom försvarsmakten var före krigsutbrottet 1939 organise- rat sålunda, att manskapsbiblioteken lydde under fältprosten och sköttes eller övervakades av fältprästerna vid truppförbanden, kontrollen över officersbibliotekens bokanskaffning och deras inspektion ålåg bibliotekarien vid Försvarsväsendets centralbibliotek i Helsingfors. Manskapsbiblioteken hade samlats till större garnisonsbibliotek, officersbiblioteken likaså till garnisonsbibliotek för officerare i alla större garnisonsorter. De förra arbetade efter samma program som allmänna folk- och medborgarbibliotek, för de senare anskaffades böcker endast för officerarnas fackliga och allmänbildande studier. Försvarsväsendets centralbibliotek (grundat 1925 med namnet Generalstabens bibliotek) hade vid sidan av sin ovan omtalade övervakningsfunktion att tillgodose försvarsministeriets och huvudstabens aktuella behov av litteratur, att fungera som bibliotek för krigshögskolans både elever och lärare samt tillika att betjäna forskare i krigshistoria och krigsvetenskaper i allmänhet. Luft- och marinstridskrafterna skötte självständigt sin anskaffning av teknisk speciallitteratur. Skyddskårernas huvudstab skötte likaså självständigt anskaffningen av litteratur för eget och skyddskårens utbildningsanstalters behov. Under krigen var biblioteksverksamheten bland militären hänvisad till att i stor omfattning använda sig av vandringsbiblioteksformen, varvid även den talrika reservofficers kårens »civila« studiebehov efter möjligheterna beaktades. Efter fredsslutet har vandringsbiblioteksmetoden delvis bibehållits och de större garnisonsbiblioteken åter uppdelats i smärre bibliotek för de spridda truppenheterna. Skyddskårernas biblioteksverksamhet har, med hela skyddskårsorganisationen, indragits. Det vetenskapliga och fackliga biblioteksväsendet inom militären fungerar i huvudsak efter de tidigare principerna, om än officerarnas garnisonsbibliotek t.v. lida av de många omflyttningarna och ändringarna i organisationen, som skett efter fredsslutet. Utanför det officiella biblioteksväsendet stå soldathemsbiblioteken, som vanligtvis skötas i samband med de officiella manskapsbiblioteken, likaså officersklubbarnas och -föreningarnas boksamlingar. E. Olsoni: Det finska militära centralbiblioteket (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, XXVII, 1940); J. Melkinen: Biblioteksarbete bland soldater i Finland (Folkebibliotekernes sociale Særopgaver, 1948). E. O.