Nautiske Bøger 131 først satt i verk i 1785 av Det danske Søkortarkiv og resulterte i de i årene 1791—1803 utgitte »Groveske Drafter«, kalt så etter den . danske sjøoffiser “C. F. Grove, som har æren for størsteparten av hydrograferingen av hele denne kartserien. Utarbeidelsen av sjøkarter over Nord-Norge lot lenge vente på seg. »Den nordlandsk-finmarkske kystmåling« fant først sted i årene 1828—48, støttet til en triangelrekke, som i årene 1828—41 ble målt fra Trondheimsfjordens munning til grensen mot Russland. Og i årene 1835—49 ble den lange rekken på 10 kartblad i målestokken 1:200,000 og 2 oversiktskarter i 1:800,000 utgitt i trykken. I årene 1841—44 ble den første dyplodning av bankene utenfor den norske kyst satt i verk. Og i årene 1849—69 ble Syd-Norges kyster hydrografert påny og grunnlaget dermed lagt for Norges nåværende marine hovedkartverk. I sistnevnte år, 1869, ble arbeidet med norske sjøkarter underlagt »Den hydrografiske sektion« ved Norges geografiske oppmåling, en ordning som varte til 1912, da »Norges Sjøkartverk« ble opprettet som en selvstendig institusjon. Av tekstmessig nautisk litteratur, som knytter seg til sjøkartene, er først å merke den »Beskrivelse til Kaarterne over de norske Kyster« som ble utgitt av det danske Søkortarkiv i årene 1791—1803 i 7 hefter med tilhørende landfortoninger i tilslutning til de Groveske drafter, dernest de beskrivelser over den norske kyst som utkom i flere serier fra 1816 av, og som fra 1866 ble avløst av »Den norske lods«, der utkom i 8 bind (»hefter«) i årene 1866—1893 og senere á jourført i nye utgaver. E. J. Jessen-Schardebøll: Det Kongerige Norge, I, 1763; C. M. de Seue: Historisk Beretning om Norges geografiske Opmaaling fra dens Stiftelse i 1773 indtil Udgangen af 1876, 1878; F. Nansen: Nord i Tåkeheimen. Utforskningen av jordens nordlige strøk i tidlige tider, 1912; A. Ræstad: Kongens Strømme. Historiske og folkeretslige undersøkelser angaaende sjøterritoriet, 1912; C. A. D ahl: Norges sjøkartverks historie indtil 1914, 1914; Kristiania og skibsfarten, 1917, hvori spesielt artiklene s. 35—106 av J. Fr. Schroeter om Navigationsundervisningens historie, og s. 252—67 av E. S. Bjørset om Sjøkartenes utvikling; F. C. Wieder: The Dutch discovery and mapping of Spitsbergen (1596—1829), 1919; O. J. B r o c h: Norges geografiske oppmålings virksomhet gjennom 150 år, 1923. K.N Sverige. Upptäcktsresanden A. E. Nordenskiöld har i två stora verk behandlat sjökort och skrifter, som beskriva svenska vatten och kuster under kartografiens inkunabeltid (tiden före år 1600). Är 1889 utgav han »Facsimile-atlas till kartografiens äldsta historia«, g* följd 1897 av »Periplus. Utkast till sjökortens och sjöböckernas äldsta historia«, varav den sistnämnda innehåller en av E.W. Dahlgren författad översikt av litteraturen på detta område före år 1600. Den första sjöboken av rent nordiskt intresse och författad av en svensk man är otvivelaktigt ålderstyrmannen Johan Månssons »Een siö-book, som innehåller om siöfarten i Öster-siön« (1644; nya, förbättrade upplagor 1677, 1725, 1748 och 1751; tyska upplagor 1669, 1695, 1701, 1717, 1735, 1760; dansk upplaga 1735; faksimilupplaga av originalupplagan i: Namn och bygd, årg. XIII—XIV, XVI. Bil. B, 1925—28). Före 1600-talets slut hade sjölitteraturen ytterligare berikats med Ake Råâlambs »Skeps byggerij eller Adelig öfnings tionde tom, medh behörige kopparstycken« (1691; faksimilupplaga 1944) och Werner Rosenfeldts »Navigationen, eller styrmans-konsten« (1693), den senare försedd med 10 kopparstick och en tabell. På grundval av amiral Rosenfeldts observationer utgav lantmätaren Petter Gedda år 1694—95 i Amsterdam vår första sjöatlas »General hydrographisk chart-book öfwer Östersiön«. Under 1700-talet utgåvos ett par ganska omfångsrika och »med nödige figurer förklarade« navigationsböcker, tidigast kommendör Thomas Rajalins »Nödig underrättelse om navigation eller styrmanskånsten«. Den användes till lärobok för sjöofficerare, tills den 1756 ersattes av kommendörkapten C.F. von Hauswolffs »Theorien af navigationen eller styrmanskonsten«, ett digert arbete på mer än 700 sidor och 14 planscher. Den nyssnämnde Rajalin utgav även »Nödig underrättelse om skiepz-byggeriet och der utaf härflytande högnödige och siö-wäsendet samt taklingen tillhörige proportioner« (1730), men det förnämsta arbetet i skeppsbyggnadskonst utgavs av Sveriges store skeppsbyggare F.H. af Chapman med »Architectura navalis mercatoria« (1768). Arbetet, som innehöll 62 planscher i atlasfolio med 14 sidor text, kompletterades av författarens »Tractat om skeppsbyggeriet, tillika med Förklaring och bevis öfver Architectura navalis mercatoria &c« (1775; franska upplagor 1779 och 1781). Sedermera viceamiralen Gustaf af Klint, utgivare av »Sveriges sjöatlas« (2 bd, 1797—1820), författade under åren 1807 till 1830 några med kopparstick försedda kustbeskrivningar och underrättelser till detta sitt stora kartverk. Ar 1809 utfärdades instruktion för »Sjömätningskåren«, som bl.a. hade till uppgift