Ordbøger 171 holm 1745. Christfrid Gananders stora lexikaliska samlingar från slutet av 1700-talet blevo otryckta tills de genom faksimilförfarande publicerades under titeln »Nytt finskt lexicon« i tre band 1937—40. Hans samlingar hade tidigare utnyttjats av G. Renvall, som publicerade »Lexicon linguae finnicae« i två delar 1823—26. Allt fortfarande är den största ordboken över finska språket »Finskt-svenskt lexikon«, som utgavs i häften under åren 1866 —80 av Elias Lönnrot (nytryck 1930). Under innevarande århundrade ha stora lexikala företag varit i gång, men tryckta resultat därav ha framkommit först under 1950-talet: »Nykysuomen sanakirja« (Nufinsk ordbok) skall omfatta 6 delar, varav de två första ha utkommit 1951—53. Den är enspråkig. Materialet för en finsk dialektordbok har blivit samlat, men om dess utgivning vet man ännu intet. Finsk etymologisk ordbok i två delar skall utkomma under de närmaste åren. Innan dess kan man använda de bibliografiska sammanställningar av finska etymologier, som utgivits av K. Donner och E. Erämetsä i Annales Academiae scientiarum Fennicae, B. 36, 1937, och B.77:1, 1953. Östsvenska dialekter ha lexikaliskt blivit behandlade av H. Vendell och V.E. V. Wessman i Skrifter utg. av Svenska litteratursällskapet i Finland 64, 71, 75, 79, 178, 215 (1904 —32). Finsk-ugriska sällskapet har ett stort program för utgivande av ordböcker över finskugriska och altaiska språk. Hittills föreligga elva lexika, kalmuckiska, ostjakiska, lappiska m. fl. För praktiskt behov ha under de sista hundra åren ett stort antal ordböcker publicerats. Bland flitiga lexikografer bör nämnas Knut Cannelin, vars svensk-finska och finsk-svenska ordböcker utgivits i många upplagor. J. Vallinkoski: Suomalaiset sanakirjat (En bibliografi över finska ordböcker) (Bibliophilos, VII, 1948). K.-E. H. Norge. Den første norske ordbok er Jens Bjelkes ordliste over juridiske termini »Den Danske og Norske Lougs summariske Indhold« (1634); faksimileutgave ble utgitt i 1952. Av langt større vitenskapelig verdi er Christen Jensøns »Den Norske Dictionarium eller Glosebog« (1646); kommentert utgave ble utgitt 1915 og faksimileutgave i 1946. Ordboken omfatter ca. 1000 ord, vesentlig fra Sunnfjord. Kort før 1700 hadde riksstyret i Danmark-Norge planer om å få utgitt en stor dansk og norsk ordbok. Oversekretær Matthias Moth forestod, som ovenfor nevnt, arbeidet, men det store materialet som ble innsamlet, vesentlig fra Danmark, ble ikke trykt. Ved det bredt anlagte topografisk-statistiske verk i 1743 ble likeledes viktig materiale samlet. Det meste av manuskriptet er i Det kgl. Bibliotek (avskrifter i Norsk historisk kjeldeskriftinstitutt, Oslo), endel i Videnskabsselskabets bibliotek i Trondheim. Fra det 18. århundre kjennes en rekke mindre ordsamlinger, vesentlig fra Vestlandet. Den rikeste og beste ordbok er Knud Leems »Een liden Glosebog« fra 1740-årene, som omfatter ca. 4000 ord fra Karmøy, Sunnmøre og Finnmark. Ordboken ble utgitt først i 1923. En viktig ordbok — ikke minst ved at den stimulerte andre samlere — er Erich Pontoppidans »Glossarium Norvagicum« (Bergen 1749), det første verk om norsk mål som er trykt i Norge. Flere bygdebeskrivelser fra slutten av det 18. århundre har tildels større ordlister, bl. a. hos H.F. Hiorthøy, Hans Strøm, H. J. Wille og F.N. Wilse. I 1802 fulgte Laurents Hallagers »Norsk Ordsamling« (ca. 7000 ord fra hele landet). Interessant er stortingspresident W.F.K.Christies seddelsamling på ca, 25,000 ord. Den første fullt moderne vitenskapelige ordbok i Norge er Ivar Aasens berømte verk over norsk folkemål: »Ordbog over det norske Folkesprog« (1850). Ordboken ble i sterkt omarbeidet og økt utgave (omfatter ca. 35,000 ord) sendt ut i 1873; opptrykk av 2. utgave fulgte i 1900 og 1918. Aasens arbeide for nynorsken er ført videre bl.a. i Hans Ross: »Norsk Ordbog« (1890—95) og 4 tillegg i årene 1900—13 (ialt ca. 47,000 ord), Knud Knudsen: »Unorsk og norsk« (1881), Steinar Schjøtt: »Dansk-norsk ordbog« (1907—09) og »Norsk ordbok« (1913—14) og Alf Torp: »Nynorsk etymologisk ordbok« (1915—19). Av grunnleggende betydning for norrøn filologi er flere ordbøker. Vi nevner Johan Fritzner: »Ordbog over det gamle norske Sprog« (1862—67), en sterkt økt utgave ble sendt ut i 3-bind 1883—96. Fotografisk opptrykk av 2. utgave utgitt 1954 og tillegg og rettelser til hele verket utarbeidet av D. A. Seip og Trygve Knudsen vil etter planen foreligge i 1955. Videre nevnes Hjalmar Falk og Marius Hægstad: »Gamalnorsk ordbok« (1905—09); ny utgave 1930 ved Leiv Heggstad. En sentral plass i nordisk filologi har Hj.Falk og A.Torp: »Etymologisk ordbog over det norske og det danske sprog«