Ordbøger — Orientalsk Bogkunst 173 Hellquist utgav det stora arbetet »Svensk etymologisk ordbok« (1. uppl. 1922), som alltjämt är vårt lands enda fullbordade större arbete av detta slag. A. Noreen: Vårt språk. Bd I, 1903, s.183ff; H. Schü ck: Kgl Vitterhets, historie och antikvitets akademien, dess förhistoria och historia, III, 1933, s. 119 ff. B. A. Ordensboktryckeriet, svenskt boktryckeri, verksamt i Stockholm. Är 1771 inköptes dåvarande Kungl. tryckeriet av assessor Johan → Pfeiffer från boktryckaren Wilhelm Mommas konkursmassa (se under Momm a, Peter), men rätten som kungl. boktryckare följde ej med köpet, utan Pfeiffer drev tryckeriet under namnet »Gamla Kongl. tryckeriet« till 1773 och därefter till 1776 med beteckningen »F. d. Kongl. tryckeriet«, Sistnämnda år erhöll Pfeiffer privilegium enligt Kungl. Maj:ts beslut i ordenskapitel att för medborgerliga förtjänster bära titeln kungl. ordensboktryckare, »dock utan att därigenom göra någon rubbning i de privilegier, som den kungl. boktryckaren äro förunnade«. Tryckeriet kallades därefter »Kongl. Ordensboktryckeriet«. Där trycktes skrifter av alla slag; dess mest betydande arbete var dock tidningen »Dagligt Allehanda«, som börjat tryckas där redan 1767 under Mommas tid, Pfeiffer överlät tryckeriet 1803 till sin systerson kapten Carl Schiöström. Denne dog redan 1809, och tryckeriet fortsattes av sedermera statssekreteraren friherre Herman Battram, Efter den sistnämndes död 1823 innehades tryckeriet av publicisten J.P.Theorell, vilken dock sålde tryckeriet 1833 till faktor J. A. Fahlman. Efter Fahlmans död 1843 övergick tryckeriet till firman P. A. Norstedt & Söner. G.E.Klemming & J.G.Nordin: Svensk boktryckeri-historia 1483—1883, 1883, s.243—244, 406; Aktiebolaget P.A. Norstedt & Söner 1904. Minnesblad, 1904, s. 70—74. B. À. Ordinarie Post-Zeitung, en Fortsættelse af Henrik → Gødes Avis → »Europäische wochentliche Zeitung«. Den udkom en Tid to Gange om Ugen, og der findes Eksemplarer bevarede fra 1667—69, men Avisen er udkommen ogsaa i de følgende Aar, trykt af Gødes Broder Jørgen, som fra 1672 udsendte den paa Dansk under Titel »Ordinarie Post-Tidende«, hvert Nummer paa to Kvartblade og med en Del indenlandske Nyheder, mens den tidligere kun var Aftryk af Hamborger-Blade. P. M. S tolpe: Dagspressen i Danmark, I—IV, 1878 —82; C. Kirchhoff-Larsen: Den danske Presses Historie, I, 1942. E. S. Ordinær. Dansk Betegnelse for Papirformatet 38,5X46 cm; om Formatet 46X77 cm bruges Betegnelsen Dobbelt Ordinær. N.N. Ord och Bild, svensk illustrerad månadsskrift. Grundad i Stockholm 1892 av skriftställaren, fil. hedersdoktor Karl Wåhlin (1861 —1937). Förutom uppsatser, dikter och noveller innehåller tidskriften regelbundet litteratur-, konst- och teateröversikter. Den är rikt illustrerad i texten och har planschbilagor till varje nummer. Ord och Bild vann redan från början anseende som Sveriges förnämsta kulturtidskrift och har behållit sin position under de sextio år den utkommit. Tidskriften har livlig kontakt med de nordiska grannländerna och har alltifrån starten haft redaktioner i Helsingfors, Köpenhamn och Oslo. — Efter Karl Wåhlins död var bibliotekarien Sven Rinman redaktör 1937—50 och efterträddes av docenten Lennart Josephson. Ord och Bilds 50-årsjubileum (Ord och Bild, LI, 1942, s. 3—49, 55—61); Liselotte Uhl: Die kultursoziologische Bedeutung der sçhwedischen Zeitschrift »Ord och Bild«. Ein Beitrag zur Geschichte des Zeitschriftenwesens. Inaug.-Diss. München 1944. B. A. Orell Füssli, Zürich, førende schweizisk Forlag og grafisk Virksomhed; grundlagt 1519 af den navnlig som Bibeltrykker kendte Christoph Froschauer (død 1564). Firmaet har i Tidens Løb haft en lang Række Navne (Orell forekommer i forskellige Sammensætninger fra 1734, Füssli fra 1770). Det nuværende Navn, Artistisches Institut Orell Füssli A.-G., skriver sig fra 1890, da Firmaet blev Aktieselskab. Selskabet har en Kapital paa 3,5 Mill. SFr. og beskæftiger ca. 600 Arbejdere og Funktionærer. Betydeligt baade som Bog- og Tidsskriftforlag. A. F. Orientalsk Bogkunst. De ældste Spor i Bogens Historie maa søges længe før vor Tidsregnings Begyndelse i Orientens Kulturomraader; dèr — først og fremmest i Ægypten og Kina — findes Oprindelsen til Bogen i den Skikkelse, som den senere fik i vor Verdensdel, I Faraonernes Ægypten havde Bogen for fem Tusind Aar siden Form af en Rulle fremstillet af + Papyrus beskrevet med Hieroglyffer og ofte forsynet med Illustrationer som f. Eks. → Dødebøgerne. Den ældste kendte → Bogrulle er fra ca. 2400 f. Kr. Lige saa langt tilbage kan vi følge Bogens første Spor i Kina, hvor Bogfremstillingen fik en Udvikling, der mere nærmer sig den europæiske. Kinas ældste »Bøger« var sammensnørede Bundter af Træplader med indridsede Tegn; ogsaa Metal og Sten og senere Silke blev anvendt som Skri-