186 Papir år har utviklingen ført til en virksomhet av storindustrielt format og skapt en viktig inntektskilde for landet. I 1900 hadde Norge 16 papir- og pappfabrikker, i 1909 var det 35 og i 1950 var det i gang 51 bedrifter. Men i løpet av denne perioden er kapaciteten i de forskjellige fabrikker utvidet tildels meget vesentlig. Det viser følgende tall: I 1909 var produksjonsmengden av papir og papp ca. 156,500 tonn til en førstehåndsverdi av 28,3 millioner kroner. I 1950 var produksjonsmengden 473,000 tonn papir og papp til en førstehåndsverdi av 450,3 millioner kroner, Bare en liten del av produksjonen benyttes innenlands, hovedmassen eksporteres til europeiske og oversjøiske markeder. Produksjonen i 1950 fordelte seg med 42,141 tonn på finpapir, 142,627 tonn på pakkpapir, 236,916 tonn på trykkpapir (derav 164,758 tonn avispapir) og med 53,381 tonn på papp. H. K. Fiska a: Papir og Papirhandel i Norge, 1940. H.F. Sverige. Det äldsta bevarade svenska dokumentet på papper kan hänföras till mitten av 1300-talet. Man kan med visshet säga, att papperet importerats och att man i Sverige ännu 200 år därefter var helt hänvisad till import för pappersförsörjningen. Uppgiften om att Linköpingsbiskopen Hans Brask omkring 1520 skulle ha anlagt en papperskvarn i Söderköping eller trakten däromkring har också med starkt vägande skäl avvisats av den moderna forskningen. Däremot finnes ett bevarat brev från Brask, som utvisar att han 1524 umgicks med planer på att införskriva en pappersmakaregesäll från Tyskland, Men snart därefter hade striden mellan Gustav Vasa och Brask tagit en för biskopen betänklig vändning. Ar 1526 lät Gustav Vasa beslagta hans tryckeri i Söderköping, och därmed torde Brasks planer på anläggande av en papperskvarn blivit meningslösa. Att Gustav Vasa planerade en papperskvarn vid Norrström i Stockholm är däremot belagt, och räkenskapsböckerna utvisa, att han 1546 och 1548 utbetalt mindre belopp till två pappersmakare. Den ene av dessa, Torbjörn Tidemansson (även kallad Torbjörn Klockare), som i slutet på 1570-talet blev föreståndare för kungliga tryckeriet, torde ha varit den förste i vårt land verksamme pappersmakaren. Det är dock ovisst, om hans papperstillverkning kom i gång under Gustav Vasas regeringstid men 1565 utbetalades till »Torbjörn Klockare för den bekostning han haver haft på papperskvarnen i Norreström« 200 daler. Det äldsta bevarade papperet från detta vårt första pappersbruk har till vattenmärke det svenska riksvapnet Tre kronor och återfinnes i ett kungligt patent daterat den 7 januari 1567. Redan före 1578 nedlades dock papperstillverkningen, och Sverige var åter helt och hållet hänvisat till import för sin pappersförsörjning ända till 1612, då en tysk vid namn Arnold Schlodt erhöll kungligt privilegium på att anlägga en papperskvarn i Uppsala. Där pågick papperstillverkningen till omkring 1650, på 1640-talet underställd universitetet. Vid en besiktning, som företogs 1685, befanns hela anläggningen vara spolierad. Redan 1620 eller 1621 hade dess grundare, Arnold Schlodt, lämnat företaget och anlagt en papperskvarn åt landshövdingen Gabriel Gustavsson Oxenstierna vid Uddby i närheten av Tyresö. Denna anläggning raserades 1753 men hade då länge varit i overksamhet. Under 1600-talets första hälft känner man ytterligare fyra papperskvarnar: vid Tannefors i Östergötland, där Linköpings domkyrka drev en papperskvarn från 1628, som nedlades först 1836, i Norrköping, där Louis De Geer en kort tid hade en anläggning på Laxholmen, som dock nedbrann redan 1642 eller 1643, vid Fiskeby i Östergötland, där två Norrköpingborgare år 1637 fingo privilegium, samt det av riksdrotsen Per Brahe grundade pappersbruk vid Röttle i närheten av Gränna, som nedlades först 1879. Under 1600-talets senare hälft anlades 11 pappersbruk i vårt land; i denna siffra är då inräknat Klippans pappersbruk, som grundlades redan på 1500-talet men blev svenskt först genom Skånes erövring. Under 1700-talet anlades mer än 50 nya bruk och under 1800-talets första hälft omkring 60. Vid mitten av 1800-talet hade redan revolutionerande uppfinningar skapat förutsättningar för att helt omskapa den urgamla hantverksmässiga pappersframställningen till maskinell storindustri: den första pappersmaskinen togs i bruk i Sverige 1832, det första träsliperiet anlades 1857, den första natroncellulosafabriken 1871, sulfitcellulosafabrikationen begynte 1874. När det genom dessa uppfinningar blev tekniskt och ekonomiskt möjligt att tillverka papper av träfibrer, befann sig Sverige med sina rika skogtstillgångar i ett lyckligt utgångsläge för att uppta konkurrens på världsmarknaden. Från 1890 och till första världskrigets utbrott sexdubblades den svenska massaindustriens och pap-