Pligtaflevering 215 »trykke eller oplægge«, at aflevere ikke mindre end fem Eksemplarer til Kongens Bibliotek, der derved bl.a. fik Materiale til Udveksling og Gavebrug. Paabudet blev sikkert ikke efterkommet og maatte indskærpes i 1701 for i 1703 at blive ændret derhen, at Pligten nu paalagdes Bogtrykkerne. Forordningen af 25. April 1732 omfattede ligeledes kun de københavnske Bogtrykkere, men indskrænkede Eksemplartallet til tre, hvoraf det ene siden 1756 blev afgivet til det saakaldte Kongens Haandbibliotek; i 1753 var det desuden bestemt, at Universitetsbiblioteket fra den samme Kreds af Trykkere skulde modtage et Frieksemplar. Ordningen fungerede ikke særlig tilfredsstillende, og i 1781 kom en Forordning, der omfattede alle Bogtrykkere i hele det dansk-norske Monarki og udvidede Pligten til at omfatte ogsaa Aviser, Kobberstik, Bogkataloger o.l. 1783 indskrænkedes Eksemplartallet til to, hvoraf for Bøgernes Vedkommende det ene paa Skrivepapir. Bestemmelsen gjaldt kun Kongens Bibliotek, men i 1821 fik ogsaa Universitetsbiblioteket Ret til et Eksemplar, og samtidig lagdes Afleveringspligten over paa Forlæggeren; allerede 1832 gik Pligten dog igen over til Bogtrykkeren. Bortset fra, at det 1889 bestemtes, at det hidtil til Universitetsbiblioteket afleverede Sæt af Provinsaviser nu skulde afleveres til Provins-(Lands)arkiverne, gjaldt Forordningen til 1902, da en ny Lov paalagde Bogtrykkerne at aflevere to Eksemplarer til Det kongelige Bibliotek, et til Universitetsbiblioteket og et til det nyoprettede Statsbibliotek i Aarhus. Efter Oprettelsen af Statens Avissamling i Aarhus i 1916 bestemtes det, at denne skulde havde tre Eksemplarer af alle Provinsaviser og to af Hovedstadsaviserne, men Antallet indskrænkedes i 1925 til et. Efter Forslag af Bibliotekskommissionen af 1924 kom i 1927 den endnu gældende Pligtafleveringslov, der paalagde Bogtrykkerne at aflevere et Eksemplar til Det kongelige Bibliotek og et til Statsbiblioteket, medens Universitetsbiblioteket fik tillagt Ret til at rekvirere et Eksemplar af de Bøger, man havde Brug for, idet der dog stadig til dette Bibliotek skal afgives et Eksemplar af alle Hovedstadsaviser. 1927-Loven indskrænkede ogsaa paa anden Maade Pligtafleveringen, idet visse Arter Smaatryk unddroges, ligesom det bestemtes, at Litografer og Kunsttrykkere bortset fra historiske eller topografiske Blade samt Portrætter kun skulde aflevere, hvad der hørte til afleveringspligtige Bøger o. 1. Samtidig gaves visse Regler om fortrolige Tryksager o.1. Ogsaa i den danske → Presselovgivning findes Regler om Aflevering til Politiet af periodiske Skrifter. L. Nielsen: Pligtafleveringen til vore Biblioteker, et Reformforslag, 1923; Betænkning vedrørende Statens Biblioteksvæsen, 1927. P. B. Finland. Redan 1654 ålades akademiboktryckaren Peter Hansson i Åbo att av allt akademiskt tryck leverera ett exemplar till akademiens konsistorium och två till dess bibliotek. För övrigt gällde för tryckerierna i Finland ända fram till 1809 samma författningar som för det svenska rikets tryckerier överhuvud. (Se under: Sverige.) Klagomål över uteblivna eller försenade arkivleveranser återkommo här som annorstädes ofta, och först från och med senare hälften av 1700-talet synes leveransplikten ha fullgjorts någorlunda regelbundet, ehuru den av bevarade trycklistor att döma inte ansågs behöva innefatta alla kategorier av tryck. Efter skilsmässan från Sverige ålades tryckerierna 1809 att avlämna arkivexemplar till regeringskonseljens (senatens) kansliexpedition, som hade uppsikt över censuren, bokhandeln och tryckerierna. När dess befogenheter genom en censurförordning 1829 överfördes på censuröverstyrelsen, fastställdes arkivexemplaren till tre, av vilka ett stannade hos överstyrelsen, medan de övriga tillföllo resp. Helsingfors universitetsbibliotek och det offentliga biblioteket i Petersburg. Censurförordningen ersattes 1865 med en tryckfrihetsförordning, som utvidgade leveransplikten till fem exemplar, varav tre gingo till ryska bibliotek. Denna förordning förblev gällande ända tills Finland 1917 lösgjorde sig från Ryssland. Med stöd av en föreskrift i 1828 års ryska censurförordning erhöll Helsingfors universitetsbibliotek under samma tid ett exemplar av allt som utgick från de ryska tryckerierna. Tack vare detta privilegium, som inte tillerkändes något ryskt universitet, äger bibliotekets slaviska avdelning fortfarande det största beståndet av rysk litteratur utanför Rysslands gränser. Sedan Finland blivit självständigt, reglerades leveransplikten 1919 genom en alltjämt gällande lag. De fem exemplar, som enligt denna böra avlämnas, tillfalla resp. Helsingfors universitetsbibliotek, riksdagsbiblioteket, Abo akademis bibliotek, Åbo (finska) universitetsbibliotek och Jyväskylä pedagogiska högskolas bibliotek. Tryckalster, som riksdagsbiblioteket icke önskar behålla, placera-