226 Presselovgivning — Pressevæsen indragningshot, men denna frihet bestod ej längre än till 1798, då Gustav IV Adolf med en ny förordning återinförde faderns tvångslag. Under Gustav IV Adolfs regeringstid och fram till hans avsättning 1809 stod tidningspressen under en minutiös övervakning av först kanslikollegiet och efter 1801 av hovkanslersämbetet, en kontroll som sträckte sig ändå till bestämmelser om tidningarnas redigering och i vilken ordning artiklar skulle placeras i tidningsnumren. Från hovkanslersämbetet anmärktes t.o.m, på tryckfel, och utgivarna hotades med privilegiernas förlust på grund av slarvig korrekturläsning. Efter statsvälvningen 1809 utarbetades en på vittgående frihet baserad tryckfrihetsförordning, som dock redan 1812 ersattes av en ny (egentligen endast reviderad) lag. I 1812 års förordning definierades för första gången periodisk skrift: »Med periodisk skrift förstås en sådan, som i nummerföljd eller på bestämda tider utgives« (§ 1, mom. 1, punkt 2). Denna föga tillfredsställande definition ändrades först 1941 till nu gällande: »Med periodisk skrift förstås tidning, tidskrift eller annan sådan tryckt skrift, som enligt utgivningsplanen är avsedd att under bestämd titel utgivas med minst fyra å särskilda tider utkommande nummer eller häften årligen, samt därtill hörande löpsedlar och bilagor« (1949 års tryckfrihetsförordning kap. 1, § 7). För tidningspressens utveckling blev 1812 års tryckfrihetsförordning till en början starkt hämmande. I § 1, mom. 4, stadgades, att utgivaren av en periodisk skrift skulle vara försedd med av hovkanslern utfärdat tillståndsbevis, och innehavaren av beviset bar ensam gärningsmannaansvar vid tryckfrihetsmissbruk. I § 4, mom. 8, infördes den s. k. indragningsmakten, som gav hovkanslern befogenhet att i administrativ väg indraga en tidning, som han ansåg vara »vådlig för allmän säkerhet, eller utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt, eller av en fortfarande smädlig egenskap«. Tidningsutgivaren förlorade med indragningen sitt tillståndsbevis och förklarades ovärdig att för framtiden utgiva någon annan tidning. Detta moment upphävdes vid riksdagen 1844—45. Dess slopande hade föregåtts av en oavlåtlig strid mellan tidningsutgivarna och myndigheterna, och först sedan de förstnämnda sålunda segrat låg vägen öppen för utvecklingen av en modern fri press. 1812 års tryckfrihetsförordning undergick för pressens del inga förändringar på de följande hundra åren. Nya regler om utgivning och ansvarighet för periodiska skrifter antogos 1941 och återfinnas i nu gällande tryckfrihetsförordning av den 5 april 1949 i kap. 5 och 8. De under andra världskriget tillkomna undantagslagarna (»transportförbudet« 1940, »censurlagen« vid krig eller krigsfara 1941) upphävdes före krigets slut, H. Rydin: Om yttrandefrihet och tryckfrihet, 1859; G. E. Klemming 8 J. G. Nordin: Svensk boktryckeri-historia 1483—1883, 1883; H.-K. Rönb1om: Tryckfriheten i Sverige, 1940; H.E ek: Om tryckfriheten 1942; den sam m e: Nya tryckfrihetsförordningen, 1948; N. Alexanderson: Svensk tryckfrihet, 1950; S. Boberg: Gustav III och tryckfriheten, 1951. B.A. Pressevæsen. Med Pressen forstaas i vore Dage Aviser eller Dagblade, hvis Hovedopgave er at meddele og kommentere det løbende Nyhedsstof, De ældste Tilløb til en Presse har dog væsentligt indskrænket sig til kortfattede officielle Meddelelser om passerede Begivenheder, En Slags Avis »Ti Chau« udkom længe før vor Tidsregning i Kina, og fra det gamle Rom kendes ogsaa flere Aviser, bl. a. »Acta diurna« (vistnok oprettet af Cæsar), som bragte Oplysninger om Senatsforhandlinger, militære Begivenheder, kejserlige Beslutninger etc., men iøvrigt ogsaa kunde berette om fornemme Familiers Festligheder, prominente Skilsmisser o. 1, Disse Meddelelser blev mangfoldiggjort af Hundreder af skrivekyndige Slaver og sendtes til Rigets fjerneste Egne. Med Romerrigets Undergang forsvandt ogsaa denne Form for centraliseret Nyhedsformidling, og en mere privat Brevveksling traadte i Stedet; de forskellige Landes Regeringer modtog Indberetninger fra deres Gesandter i andre Lande, men ogsaa store Handelshuse som Dynastiet Fugger i Augsburg havde Korrespondenter i de fleste europæiske Lande; deres Meddelelser hjem til Augsburg er bevaret for et Tidsrum af 37 Aar (1568— 1605) og fylder ca. 35,000 Sider. I Tidens Løb organiseredes en Mængde skrevne Aviser, som kunde læses paa Post- og Kaffehuse, eller som man ganske simpelt abonnerede paa. Endnu op i det 18. Aarhundrede eksisterede disse skrevne Aviser Side om Side med de trykte. Først med Bogtrykkerkunstens Opfindelse blev der Mulighed for at fremstille Aviser i nutidig Forstand; men Udviklingen gik langsomt. I det 16. Aarhundrede kom Meddelelserne især i Form af → Flyveskrifter eller Flyveblade, Det kunde ogsaa være smaa Enkeltpublikationer, saaledes en Mængde Indlæg i Reformationsstridighederne, bl. a. Luthers agitatoriske Skrifter, som i vore Dage nok