Salmebøger 291 rare Klenodie«, 1739, var i Omfang og Disposition for en Salmebog at regne og benyttedes faktisk som saadan i vakte Forsamlinger uden for Kirken. Ganske det samme gælder Grundtvigs Salmer, ikke hans Sangværk (I, 1837), der nærmest er at opfatte som et Arsenal, men hans beskedne Salmeblade og -hæfter 1845 ff., der senere samledes i »Festsalmer«, som fik Ekstratitlen »Grundtvigs Kirke-Salmebog«; fra den nedstammer de nuværende grundtvigske Fri- og Valgmenigheders »Salmer«. Salmemelodierne — de være sig nu hentet fra verdslig Visesang, fra tysk og anden fremmed Kirkesang eller nykomponerede — var som sagt endnu i 18, Aarhundrede trykt i visse Salmebøger. Fra 1764 faar vi Rækken af + Koralbøger med firstemmig Orgel- eller rettere Korsats. Stort set har der til hver Salmebog hørt een à to vigtige Koralbøger, men da Melodivalget i den danske Kirke er frit, har mindre Samlinger haft betydeligt Raaderum. Den nyeste Koralbog er Jens Peter Larsen og Mogens Wöldikes »Den danske Koralbog« (1957). Det skal endnu nævnes, at kristelige Retninger, kirkelige Foreninger, Skolevæsenet etc. har og har haft egne Sangbøger af betydeligt Omfang og ofte helt eller væsentligst bestaaende af Salmer og aandelige Sange; ogsaa Katolikkerne har i Danmark en ret omfattende Salmebog. Det kongelige Privilegium paa Udgivelse af Salmebøger, Bibler og Katekismer blev i 1727 tillagt Vajsenhuset i København, da Frederik IV oprettede dette. Kommissionær for disse ogsaa økonomisk betydningsfulde Forlagsarbejder er P. Haase 8 Søn. C.J. Brandt: Vore danske Kirke-Salmebøger fra Reformationen til Nutiden, 1886; O.E.Thuner: Dansk Salme-Leksikon, 1930, m. Tillæg; S. Widding: Dansk Messe, Tide- og Psalmesang 1528—73, I—II, 1933; N. Schiørring: Det 16. og 17. århundredes verdslige danske visesang, I—II, 1950 (m.Litt.Henv.); H.G1lahn: Melodistudier til den lutherske salmesangs historie fra 1524 til ca. 1600, I—II, 1954 (med Henvisninger til udenlandsk Salmelitteratur). Erik Dal. Finland. Den första finskspråkiga psalmboken (101 psalmer) utgavs av rektorn vid Abo katedralskola Jacobus Petri Finno, troligen år 1583. Av den finns endast ett ofullständigt exemplar bevarat. Kyrkoherden i Masku Hemmingus Henrici Maschoensis utgav den i Stockholm 1605 tryckta tillökade psalmboken (242 psalmer), som i 1614 års kyrkohandbog officiellt anbefalldes till allmänt bruk i Finlands kyrkor. Nya upplagor 19* av den trycktes 1630 och 1639, och den ingick i talrika manualer. En ny edition av Finnos psalmbok (153 psalmer) utgavs av biskop Olaus Elimaeus 1621. Från 1600-talet kan även nämnas Jonas Raumannus’ »Manuale Finnonicum«, 1646, och biskop Johannes Gezelius d.ä:s många psalmböcker. Den s.k. gamla psalmboken av år 1701 (413 psalmer) var i bruk ända till år 1886, då en fullständigt förnyad edition utgavs (536 psalmer). Dessförinnan hade nog talrika nya förslag sett dagen, men intet av dem hade fått kyrkomötets stadfästelse. Den nu i bruk varande psalmboken (633 psalmer) godkändes år 1938. En svenskspråkig psalmbok utgavs 1614 (?) av Sigfridus Aronus Forsius, men officiellt var Sveriges psalmbok i bruk även i Finland. Ar 1673 utgav Johannes Gezelius den s.k. Äbo-psalmboken, vilken var en ny upplaga av Uppsala-psalmboken, men innehöll ett appendix med 101 psalmer. Den svenska kyrkans psalmbok av år 1695 var i Finland i bruk till år 1888, då den 1886 av kyrkomötet stadfästa psalmboken utgavs. Den nuvarande svenska psalmboken är från år 1943. J. Krohn: Suomalaisen virsikirjan historia (Den finske psalmbokens historia), 1880; P. J.I. Kurvinen: Suomen virsirunouden alkuvaiheet v:een 1640 (Den finska psalmdiktningen intill 1640), 1929; K. H allio: Suomalaisen virsikirjan virret (Psalmerna i den finska psalmboken), 1936; O. Kurvinen: Vanha virsikirja (Gamla psalmboken), 1941; V.T. Rosenqvist: Vår svenska psalmbok, 1919; L. Pohjanpää: Viides suomalainen virsikirja (Den femte finska psalmboken), 1948; K.-E. Forssell: Studier i Finlands svenska psalmbok av år 1943, 1955. J.V. Norge. I Norge ble i foreningstiden de samme salmebøker autorisert til kirkelig bruk som i Danmark, og en egen norsk salmebok kom først i 1869. Også bokhandler-salmebøkene på 1600-tallet var lenge de samme, da Norge fikk sitt første boktrykkeri i 1643. En salmebok av denne type ble utgitt av Hans Hoff i Kristiania (1663), og senere kom flere med varierende titler og innhold, men stadig under sterk konkurranse med de tilsvarende danske. — Guldbergs salmebok var lite brukt inntil det vakte lekfolk skaffet den øket utbredelse på 1800-tallet. Evangelisk-christelig ble under bitter motstand innført i mange byer. Kingos holdt seg lenge i de fleste, men minste menigheter. Resultatet var at i 1855, da en oversikt foreligger, var disse tre salmebøker brukt av omtrent like mange mennesker. Mot slutten av dette tidsrom utkom et par tillegg til Evangeliskchristelig (Wexels 1853), som ble tillatt innført i enkelte kirker og i praksis erstattet denne.