Snorre — Sofia Albertina 351 selv utførte ialt 56 tegninger og forøvrig hadde det største arbeide med å drive studier vedrørende de spørsmål som angikk topografi og oldtidsmiljø. Opprinnelig ble han bedt om å illustrere alene, men mente at oppgaven ble for stor og fikk med også Chr. Krohg som tegnet 49 illustrasjoner, Eilif Peterssen som laget 8 og Gerh. Munthe som tog seg av det dekorative utstyr, 120 friser, vignetter og initialer, 25 tekstillustrasjoner, foruten innledningsinitialen, rammene om teksten i praktutgaven, omslaget og bindet. Da E. Peterssen i 1897 trakk seg tilbake fra arbeidet ble Halfdan Egedius engasjert — han laget ialt 37 tegninger inntil han ble syk, hvoretter W. Wetlesen kom med og lagde 43 tegninger. — Hverken Krohg, Peterssen eller Wetlesen synes å ha passet til eller interessert seg tilstrekkelig for dette illustreringsarbeidet, og selv om også de har levert enkelte fremragende tegninger, er verket som helhet preget av de tre andre illustratører, Det var Werenskiold og Munthe i felleskap som fant frem til den brede, enkle strektegningsform som bokens papir gjorde nødvendig og som så ypperlig kler sagaens stramme, korthugne fortellerrytme. Munthe ga denne stilen en ornamental utformning bygd på studier av norsk oldtids- og folkekunst, mens Werenskiold tilpasset den til sine uttrykksfulle, forenklet naturalistiske skildringer av sagaens begivenheter. Og Egedius gikk på en fremragende måte inn i den ramme som var trukket opp, men maktet allikevel å skape helt personlige, karakterfulle og gripende illustrasjoner. R.R. Social-Demokraten, dansk Dagblad, Hovedorgan for Socialdemokratiet i Danmark. Begyndte som Ugeblad under Titlen Socialisten, udgivet af Harald Brix fra 1871, men væsentlig skrevet af Louis Pio; blev fra 1872 Dagblad og udsendtes under mange Vanskeligheder indtil det 1874 gik fallit, hvorefter Fagforeningerne overtog det. Fra 1874 udkom Bladet under Titlen »Social-Demokraten«, men stadig med daarlig Økonomi, indtil Emil Wiinblad, hidtil Typograf, 1881 overtog Redaktionen og med fremragende Dygtighed gjorde »Social-Demokraten« til et betydende Blad. Han efterfulgtes 1911 af F. J. Borgbjerg. »Social-Demokraten« har stadig haft nær Tilknytning til den danske Arbejderbevægelse og gennem intim Forbindelse med Socialdemokratiets fremtrædende Politikere spillet en vigtig Rolle i dansk Politik. Bladet har i 1959 skiftet Navn til »Aktuelt«. E. $S. Social-demokraten. Se Morgon-Tidningen Social-demokraten. Socialvetenskapliga biblioteket, Stockholm, grundat 1932, har till huvuduppgift att vara referensbibliotek för lärare och elever vid Socialinstitutet och Stockholms högskola särskilt inom ämnena nationalekonomi, socialpolitik, statskunskap, sociologi och statistik. Det omfattar c:a 50,000 band. Stencilerade nyförvärvslistor utgives. N. P. Sofia Albertina (1753—1829), svensk prinsessa, efterlämnade vid sin död ett betydande bibliotek jämte en större samling handskrifter, gravyrer och handteckningar. En katalog över biblioteket upprättades 1829 av J. H. → Schröder; den har senare visat sig icke vara fullständig. Biblioteket och de övriga samlingarna testamenterades som fideikommiss till grevinnan Lolotte Stenbock, £. Forsberg, och hennes ende son Magnus. Då denne 1829 gifte sig, förvärvade han också egendomen Torsjö utanför Ystad. Här blev biblioteket ordnat och uppställt, ehuru först efter åtskilliga års väntan. 1866 övergick biblioteket till Otto Stenbock; påföljande år försåldes det Stenbockska familjearkivet, innefattande även de brev och handlingar, som kommit i släkten Stenbocks ägo genom Sofia Albertinas testamente, till Carl Jedvard Bonde på → Eriksberg. Nuvarande ägaren till biblioteket är greve Gustaf Otto Stenbock på Sundby, men genom överenskommelse med honom har det deponerats i → Nordiska museet och uppställts i den Tottieska malmgården på Skansen. Biblioteket omfattar f.n. 4,470 volymer samt sju portföljer gravyrer och handteckningar. Ungefär en tredjedel av bokbeståndet har tillhört drottning Lovisa Ulrika; c:a hundra volymer har Sofia Albertina ärvt av sin mormor, drottning Sophia Dorothea av Preussen. Största delen av biblioteket har dock sammanbragts av prinsessan själv, som erhöll regelbundna boksändningar från Paris och dessutom inköpte böcker under sina utlandsresor. »Vitterhet, historia och skön konst utgör bibliotekets huvudbestånd. Memoarlitteraturen från franska revolutionen och Napoleonstiden är troligen komplett. Under hela den tid, under vilken biblioteket har växt fram, har den litterära bildningen talat med fransk tunga. Det är ett försvinnande litet antal böcker som icke är franska original eller