376 Stiftsbogtrykkerier — Stimmer av det 18. hundreåret bare disse fire »stiftstrykkeriene« i gang. Først etter århundreskiftet kom det fart i utviklingen, både i stiftsstedene og i andre byer. Fra 1839 bortfalt så alle privilegier, i og med vedtagelsen av den nye lov om håndverksnæring. O.A. Øverland: Den norske Boktrykkerforening 1884—1909, 1909; A.Grøndahl: Bogtrykkeryrkets utvikling i Norge (i Norsk Boktrykk-kalender 1940). E.G. Sverige. De flesta av de äldsta svenska landsortstryckerierna ha tillkommit på kyrkligt initiativ och för att tillfredsställa behovet av böcker för det kyrkliga livet och folkundervisningen (domkapitelcirkulär, synodaldisputationer, prästmöteshandlingar, katekeser o. s. v.) och, efter omdaningen av den högre undervisningen på 1600-talet, av läroböcker för gymnasierna. Tidigast tillkom ett sådant tryckeri i Västerås (1621), på initiativ av biskopen J. Rudbeckius, i Kalmar (1626) av superintendenten Jonas Rhotovius, i Linköping (1635) av biskop Johannes Botvidi, i Göteborg (1650), i Skara (1704) och i Växjö (1745); i Strängnäs utgick det för ändamålet gjorda anslaget till biskop Laurentius Paulinus personligen. I allmänhet utgick nämligen anslag av kyrkotionden till boktryckaren, i många fall långt in på 1800-talet, för vilket han var skyldig att gratis utföra i kontrakten vanligen närmare specifierade tryckalster, men för allt övrigt ägde han rätt att uppbära särskild betalning. Benämningen på dessa boktryckare har växlat, på latin t. ex. typographus capituli, på svenska Capit.boktryckare, Consistorii boktryckare, Gymnasii boktryckare, Läns- och stiftsboktryckare m.fl. På 1700-talet tillkom dessa boktryckare uppgiften att trycka de då utkommande stiftstidningarna, men dessa tryckerier fick knappast i Sverige den betydelse de fått i Danmark, där de på sina håll ännu fortbestå som kommersiellt betydande företag. G.E.Klemming 8& J.G.Nordin: Svensk boktryckeri-historia 1483—1883, 1883; H, Schü ck: Den svenska förlagsbokhandelns historia, I—II, 1923. B.0. Stiftstidningar, innehållande meddelanden om förändringar inom stiften, nekrologer, recensioner av teologisk litteratur och andra smärre uppsatser, ha utgivits med längre eller kortare intervaller, mestadels genom konsistorienotarierna, i alla svenska stift utom Luleå och Stockholms, med början i Linköping (1756) och därefter i Västerås (1769), Lund (Academiska och stifts tidningar 1773, därmed upphörd och upptagen först 1812), Växjö (1776), Uppsala (1780), Karlstad (1785), Göteborg (1789), Kalmar (1790), Skara (1793), Strängnäs (1798), Visby (1811) och Härnösand (1815). De äro numera nedlagda utom i Växjö; i Göteborg omlades den gamla stiftstidningen 1907 till en alltjämt utgiven kyrklig veckotidning. Deras uppgifter fyllas numera delvis av de från domkapitlen utgivna cirkulären och delvis av stiftsblad, stiftskrönikor, som utges av stiftsråden i de flesta stift. För sin tid de enda kyrkliga och litterära nyhetsorganen på respektive orter fyllde de länge en viktig uppgift, och i många fall innehålla de personhistoriska, topografiska och andra upplysningar, som alltjämt behålla sitt värde. B.O. Stigmonym, en særlig Form for → Anonym, hvor der i Stedet for Forfatterens Navn er angivet en Række Prikker; ikke sjældent i samme Antal som Bogstavtallet i Forfatterens Navn. P. B. Stikord, den almindelige Betegnelse for en Bogtitels i katalogmæssig Henseende mest prægnante Ord. For Værker med Forfatterangivelse er Forfatternavnet det naturlige Stikord, for anonyme Værker, Tidsskrifter, Serieværker o.l. maa efter visse Regler vælges de særlige Stikord, der benyttes ved Placeringer i en alfabetisk ordnet Katalog. Stikordet tages udelukkende fra Titlen, og er saaledes, selv om der kan være Tale om Sammenfald, ikke det samme, som det saakaldte Slagord, der anvendes i → Emnekataloger (Slagordskataloger). P. B. Stimatypi, Betegnelse for Billedopsætning i Typografi ved Hjælp af Streger af forskellige Styrker, Parenteser, Stjerner, Punkter etc. Metoden blev meget anvendt i det 19. Aarhundrede saavel til ornamentale Prydelser som til Opsætning af Portrætter, Landskaber, Blomster etc. I vore Dage bruges Stimatypi ikke i praktisk Arbejde, men kun som Kuriosum, ` H. T. Stimmer, T o bias (1539—84), tysk Bogillustrator. Maler. Var en meget produktiv Kunstner og tegnede en stor Mængde fortræffelige Forlæg til Træsnit; arbejdede for den kendte Frankfurter Forlægger Theodosius Richel og — efter 1570 — for Strassburger Forlæggeren Bernhard Jobin., S. medvirkede bl. a. ved Illustreringen af flere store Portrætværker, Jagt- og Fægtebøger og Klassiker-Udgaver. Blandt hans kendteste Arbejder bør