406 Søfartsbiblioteker — Sørensen Etter den siste krig overtok »Velferdskontoret for handelsflåten« en stor del av arbeidet for saken. På et bredere økonomisk og sosialt grunnlag har virksomheten kunnet fremvise en stadig vekst og fremgang, og Velferdskontoret er i det siste blitt anerkjent som et sentralbibliotek med egen sentralbibliotekar lønnet av staten. A. K. Sverige. Under senare hälften av 1800-talet började organisationer med religiösa och filantropiska syften sprida böcker bland sjömän. I Stockholm verkade sålunda redan på 1870-talet »Stockholms fruntimmersförening för bokpåsemission«, och i Göteborg grundades 1880 en systerorganisation, »Göteborgs fruntimmersförening«. Båda utsände bokpåsar, innehållande litteratur av företrädesvis religiös eller fosterländsk natur. »Svenska kyrkans missionsstyrelse« bedrev likaså tidigt biblioteksverksamhet bland sjömän liksom t.ex, »Evangeliska fosterlandsstiftelsen« och »Betelföreningen i Hälsingborg«. Av mera modern typ var de vandringsbibliotek, som utsändes av »sjömannasällskapet« i Göteborg och »Föreningen Konung Oscar II:s vandringsbibliotek«, stiftad 1906. Verksamheten höll sig likväl inom blygsamma gränser, och den sistnämnda föreningens böcker var därtill främst avsedda för andra utlandssvenskar än sjömännen. Genom förmedling av sjöfolkets egna organisationer hade slutligen bibliotek för sjömän upprättats i åtskilliga hamnstäder, bland dem Hälsingborg, Norrköping och Gävle. Frågan om en av staten understödd biblioteksverksamhet för sjömän drogs 1920 motionsvägen inför riksdagen, En utredning kom till stånd genom skolöverstyrelsens försorg, och denna resulterade i upprättandet 1930 av → Svenska sjömansbiblioteket. Vid sidan av den verksamhet, som omhänderhas av detta, förekommer f. n. biblioteks- och läsrumsverksamhet för sjömän vid av »Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse« och »Evangeliska fosterlandsstiftelsen« i utländska hamnar upprättade läsrum för sjömän (1961 : 24 st.). Till denna verksamhet utgår statsbidrag sedan 1947. Också i svenska hamnstäder finns flerstädes läsrum för sjömän, som regel bekostade av enskilda organisationer, I de »fritidshem« för sjöfolk (fritidsgårdar, sjömansinstitut o.d.), som — ofta under medverkan av kyrkligt intresserade kretsar — skapats i de större hamnstäderna, ingår vanligen bibliotek, Bidrag till dessa lämnas bl.a. av »Sven- ska kyrkans sjömansvårdsstyrelse«s utskott för sjömansvård i hemlandet. Efter en sakkunnigutredning 1945 genomfördes bl. a. en ändring av villkoren för statsunderstöd till folkbiblioteksväsendet, varigenom sjöman fick rätt att oavsett hemort avgiftsfritt låna böcker i samtliga statsunder- stödda folkbibliotek. B. H. Søkort. Se Nautiske Bøger. Sølvbind, Bogbind hvor Permerne (evt. kun Forpermen) er prydet med Sølvarbejder eller — sjældnere — er af massivt Sølv. Hertil hører en Del af den tidlige Middelalders + Klenodiebind. Ogsaa fra senere Perioder i Bogbinderkunstens Historie kendes Sølvbind, f. Eks. var disse paa Mode i det 16. Aarhundrede, især i Tyskland, og mange af Baroktidens Pragtbogbind blev udført i ciceleret Sølv over Fløjl. I det 18. og 19. Aarhundrede brugtes Sølvbind — i enklere Udførelse — til Indbinding af Salmebøger og Bønnebøger. Til de berømteste Sølvbind her i Norden hører den svenske → Codex argenteus og + Dalbybogen fra Danmark, R. Paulli: Et sølvfiligranbind (Fund og Forskning, II, 1955); R.Edelmann: Hebraiske bøger med sølvbind (Fund og Forskning, VIII, 1961). E.D. Sømmsge, J a c o b (1862—1940), norsk maler og illustratør. S. studerte i München og Paris, Illustrerte billedboken Lili Sømme: Esthers bog I—II (1894—95) med store helsides illustrasjoner i farger, enkle og noe konvensjonelle, men med en bevisst dekorativ karakter. Videre laget han stemningsfulle, men meget dårlig reproduserte vignetter til Bernhard Herre: »En Jægers Erindringer« (1905) foruten en rekke levende illustrasjoner til barnebøker, bl. a. av Bernt Lie. R.R. Sørensen, Christian (1818—61), dansk Opfinder. Typograf. Var først i Guldsmedelære, derefter Sætterlærling i et københavnsk Bogtrykkeri. S. begyndte tidligt at eksperimentere med Henblik paa Fremstilling af en automatisk → Sættemaskine; i Slutningen af 1840rne lykkedes det ham under store økonomiske Vanskeligheder at konstruere en brugelig Maskine, og i 1849 fik han Eneret paa sin Opfindelse. Prototypen, som fik Navnet »Tacheotype« var en Maskine, der ikke alene kunde støbe Skrifttyperne, men ogsaa — som noget helt nyt — sortere afbenyttet Sats. De følgende Aar arbejdede S, paa For-