1 Tabis, et tyndt Silkestof (kinesisk Silkemoiré), der især i det 18. og i Begyndelsen af det 19. Aarhundrede blev benyttet som et særligt Raffinement til → Forsats paa Bogbindets Indersider, ofte med guldtrykt → Bordure. Det kan nævnes, at f£.Eks. Brødrene → Bozérian brugte Tabis til mange af deres elegante Indbindinger. E. D. Taltegn. Allerede fra meget gammel Tid fandtes hos forskellige Folk Taltegn og Talsystemer. De vesteuropæiske Tal er dels Romertal og dels Arabertal. Af de romerske Taltegn er I, V og X de ældste; de efterligner oprindelig en Finger, en Haand og to Hænder, For Tallene 50, 100 og 1000 anvendtes de 3 Aspiratæ chi, phi og theta, i den græsk-chaldiske Skrift, som ikke var optaget i det latinske Alfabet, idet man ikke havde de tilsvarende Lyde i det latinske Sprog. Senere anvendte man for 100 Begyndelsesbogstavet af centrum. M for mille anvendtes af Romerne kun som Ordforkortelse og ikke som Taltegn. Ved Halvering af 1000-Tegnet fik man Tegnet for 500, D. Tegnet for 50 fik først paa Augustus’ Tid Formen L. Sammenstillede Tegn opfattedes additionelt, først senere fik man den subtraktive Betegnelse IV = 4, IX = 9 o.s.v. De arabiske Taltegn stammer oprindelig fra Indien, men blev optaget af Araberne i Slutningen af 8. Aarhundrede, De bredte sig fra Spanien, hvor det ældste Eksempel er fra 976, til det øvrige Europa. I Danmark finder man dem i → »Kong Valdemars Jordebog« (ca. 1300), i Sverige træffes de første Gang i et Haandskrift fra Uppsala Domkirke 1291, i Norge har de været kendt fra 2. Halvdel af 13. Aarhundrede, men deres Form kender man først fra senere Haandskrifter. De fortrængte efterhaanden Romertallene, men sejrede først helt ved Midten af 17. Aarhundrede. Deres Form ændredes en Del i Løbet af Middelalderen, men i Begyndelsen af den nyere Tid havde de i det væsentlige faaet den nuværende Form, F. Steffens: Lateinische Paläographie, 2. Udg., 1909; Nordisk Kultur, XXVIII: Palæografi A, 1943, B, 1954; E. Kroman: Skriftens Historie i Danmark fra E.R. Tammerfors stadsbibliotek, Upprättat 1861, åtnjutit regelbundna anslag av staden sedan 1877. Efter det kommerserådet Emil Aaltonen gjort en betydande donation för ändamålet uppfördes 1925 en centralt belägen biblioteksbyggnad, ritad av J. och T. Paatela, som dock inte i sin helhet disponeras av biblioteket. Bokbeståndet utgjorde i 1958 c:a 255,000 band och utlåningen uppgick til c:a 885,000 volymer. Biblioteket har 13 filialer. — Tammerfors stad grundade år 1958 ett självständigt vetenskapligt bibliotek, som främst skall anskaffa teknisk litteratur. J.A.Kemiläinen: Tampereen kirjastotalon vihkiäisjulkaisu. (Festskrift till T. biblioteksbyggnads invigning), 1925. H.K. Reformationen til Nutiden, 1943. Tammi, finskt bokförlag. Mitt under andra världskriget år 1943 stiftades bokförlaget Tammi av ett antal kooperativa företag, »Arbeternas bildningsförbund« och »Finlands fackföreningars centralförbund«, Redan under första året utgavs 14 böcker, Förlaget var alls icke avsett för spridande av politisk information, dess program har tvärtemot varit påfallande fritt från alla politiska hänsynstaganden. Det har utvecklat sig till ett allmänt kulturellt förlag som utger både skönlitteratur, i synnerhet finska översättningar av såväl klassisk som modern litteratur, och fackböcker av vitt skilda slag, även religiösa arbeten. Förlaget är nu det tredje i produktionens omfattning i Finland. Eget tryckeri har det icke, men de flesta av dess böcker tryckes i Konsumtionsandelslagens Centralförbunds (KK:n kirjapaino) tryckeri i Helsingfors. Förlagets ledare har från starten varit Untamo Utrio. O.Z weygbergk: Om bokförlag och bokförläggare i Finland, 1958. K.-E. H. Tanttu, Erkki (född 1907), finsk bokillustratör, exlibristecknare och grafiker. T. idkar