448 Træsnit eller Xylografi + Wergelands »Hasselnødder« (1845), etter tegninger av Wergeland selv (assistert av Johs. Flintoe) og Adolph → Tidemand. At disse illustrasjonene delvis har et meget naivt og klosset preg skyldes formodentlig like meget tegnerne som treskjæreren. Den illustrasjonskunst som langsomt vant frem i løpet av 1850- og 1860-årene var fremfor alt knyttet til de populære blad og magasiner. Teknisk ble bildene bedre i og med innførelsen av xylografien. De første tresnittkunstnere og xylografier, Haakon Adelsten Lunde, A. L. Søborg, Hartvig Nissen o. fl. var stort sett relativt primitive, men måtte savne både betydelige oppgaver og tilfredsstillende fortegninger. Betegnende nok hadde man i Norge bare fire xylografer i tidsrommet 1850— 60, i en tid da xylografien hadde stor utbredelse i Europa, Den oppblomstring av illustrasjonskunsten som fant sted mot slutten av 19. århundre kom for en stor del litografiet til gode, men man fikk også en bredere krets av xylografer, med H.C.Olsen som den fremste. Han ble etterhvert en fremragende fagmann som spesielt ble kjent for sine tresnitt-gjengivelser av norske malerier og som bare av portretter skal ha utført 5—6000, frem til sin død 1909. På dette tidspunkt var xylografien imidlertid iferd med å forsvinne som reproduksjonsmiddel. Til gjengjeld hadde Norge imidlertid fått kunstnere som dyrket tresnittet som fri kunstart. Det var Edvard Munch som fra midten av 1890-årene gjorde en banebrytende innsats på dette felt, inspirert av de japanske kunstnere og av Gauguin og Vallotton. Med dristighet og fantasi skapte Munch tresnitt som utmerker seg ved sin dekorative styrke, sin utnyttelse av treets struktur og når det gjelder fargetresnittet ved sin ukonvensjonelle teknikk. Størst betydning ved siden av Munch fikk Nikolai Astrup hvis teknisk gjennomarbeidede og fremragende fargetresnitt er preget av stor frodighet og uttrykker en dypt romantisk naturfølelse. Også Gustav Vigeland skapte en rekke tresnitt som ikke minst utmerker seg ved sin uttrykksfulle enkelhet. Noen virkelig bredde fikk norsk tresnittkunst allikevel ikke før mot midten av 1930-årene. Da skapte kunstnere som Olaf Willums, Paul René Gauguin, Henrik Finne, Erik Harry Johannessen, Håkon → Stenstadvold, Rolf Rude og Harald Kihle arbeider som dels i tilknytning til Edvard Munchs kunst, dels på nytt grunnlag, fikk banebrytende betydning i Norge. I årene etter annen verdenskrig har vi i tillegg til de nevnte fått tresnittkunstnere som Knut Rumohr, Ludvig Eikaas, Vilhelm Tveteraas, Hans Gerhard → Sørensen, Frithjof Tide- mand-Johannessen, og Gøsta Munsterhjelm. Også innen bokkunsten har originaltresnittet og xylografien funnet en viss anvendelse, som ved O. Willums’ utgave av Norske Folkeviser (1936) og Håkon Stenstadvolds utgave av Knut Hamsuns »Victoria« (1935), samt i de senere år i illustrasjonsverker av Knut Rumohr og Hans Gerhard Sørensen. S. Heiestad: »Bildet i boken«, 1945, R.R, Sverige. År 1483 utkom den första i Sverige tryckta boken → »Dialogus creaturarum optime moralizatus«. Boken trycktes av lybeckaren Johann → Snell och var försedd med 3 bokstavsinitialer och 123 träsnittsillustrationer, ett träsnitt till var och en av de 122 moraliserande fablerna samt ett större träsnitt på sista sidan föreställande det svenska riksvapnet tre kronor. Träsnitten är enkla och grova. De anses vara skurna av Snell eller av någon av hans gesäller. Denna bok var tidigare tryckt i flera upplagor i Holland, och de svenska träsnitten är omvända kopior av motsvarande träsnitt i de holländska upplagorna, dock något mindre och kraftigare skurna, 1491—92 trycktes i Lübeck »Revelationes S. Birgittae« av Bartholomaeus → Ghotan med 27 träsnitt, som anses vara utförda av tecknaren och träsnidaren Gerardus, lekbroder vid Vadstena kloster. På 1500-talet stod träsnittskonsten utomordentligt högt i Europa och därmed också bokutstyrseln, som ju intimt hörde samman med träsnittet. De svenska träsnitten under denna tid var valhänt utförda och på intet sätt jämförbara med de utländska, t. ex. de tyska, men hade likväl en dekorativ verkan, För illustrering av större verk importerades f.ö. träsnittsstockar, så t. ex, för Gustav Vasas bibel (1541). Biskop Hans Brask anlade ett tryckeri i Söderköping på 1520-talet med presbiterus Olaus →→ Ulrici som föreståndare. Vi känner endast till två böcker, som trycktes här, nämligen »Historia S.Nicolai« (1523) samt »Manuale Lincopense« (1525). Bägge trycken är försedda med några enkla träsnitt, en biskop med kräkla, jungfru Maria samt det svenska riksvapnet. Det anses, att Ulrici är mästare till dessa träsnitt. Gustav Vasa upprättade själv ett tryckeri i Stockholm 1525, sedermera + Kungliga tryckeriet. Man använde sig av träsnitt av riksvapnet, som kan vara utförda av svenska träsnidare. Den siste katolske ärkebiskopen Olaus Magnus utförde under sina resor en mängd teckningar av människor ocb djur, vilka sedan överfördes till träsnitt för hans böcker, vilka trycktes i Italien. Det anses