Træsnit eller Xylografi 449 vara tämligen säkert, att han själv skurit flertalet av träsnitten till »Historia de gentibus septentrionalibus« (1555). På 1600-talet övergick man alltmer till kopparstick vid bokillustrering. Vid det → Keyserska tryckeriet i Stockholm använde man sig dock av träsnitt för bokutstyrsel ända fram till 1700-talet. 1646 trycktes här en svensk bibelupplaga med en mängd träsnitt troligen utförda av Ignatius → Meurer, inflyttad från Tyskland. Han måste anses som en betydande träsnidare, och hans träsnitt användes för bibelupplagor ända fram till slutet av 1700-talet. Per Brahe anlade ett tryckeri på Visingsö med Johan → Kankel som föreståndare. Denne man var träsnidare och har säkerligen själv utfört en del av träsnitten till »Norrlandz chrönika och beskriffning« (1670). 1677 —79 trycktes Olof → Rudbecks »Atlantica« försedd med en mängd träsnitt, utförda av Filip Jacob -+ Thelott. Dessa träsnitt anses vara tämligen torra och tråkiga samt föga konstnärliga. Under början och mitten av 1700-talet användes endast i undantagsfall träsnitt för bokutstyrsel, medan under senare delen av 1700-talet intresset åter vaknade för träsnittet vid illustrering av böcker, Det fanns vid denna tid inga egentliga yrkesträsnidare. Föreståndaren vid Ahlströmerska biblioteket i Alingsås Magnus Orrelius utgav och illustrerade med enkla träsnitt »Innledning till djurkänningen« (1776) och brukspatronen Erik Kjellberg utförde träsnitt till »Naturens och konstens skådeplats« (1779). Thomas Bewicks uppfinning av trästicket eller trägravyren för bokillustrering blev känd även i Sverige. Författaren Per A. Granberg kan anses som banbrytare för konstarten i sin bok »Swenska djurens historia« (1817). I företalet till boken säger konstnären, att sticken är att betrakta som försök, eftersom han ej erhållit någon undervisning i konsten. Sticken är synnerligen enkla och primitiva, Trägravyren övergick senare till att bli en mekanisk reproduktionsmetod, xylografin. Man hade börjat utgiva tidningar och tidskrifter, t.ex, »Lördagsmagasinet« (1836), »Illustrerad tidning« (1855), »Ny illustrerad tidning« (1865) samt den populära skämttidningen »Söndags-Nisse« (1862), vilka skapade ett stort behov av skickliga xylografer. Bland dessa kan nämnas Carl Johan Andersson, Antoinette Wallgren och Anne Marie Cederquist. På 1890-talet blomstrade åter träsnittskonsten upp ute i Europa. En av orsakerna 29. Nordisk Leksikon for Bogvæsen. II till detta nyväckta intresse var, att man lärt känna den japanska träsnittskonsten, bl. a. på världsutställningen i Paris 1867. Först i början av 1900-talet började man med det s.k. »moderna eller original-träsnittet« i Sverige, En av banbrytarna var Harriet → Sundström, som bl. a. utfört exlibris. Sigge Bergström illustrerade i en graciös, orientaliserande stil V.F. Palmblads »Amala« (1911), den första svenska boken med originalträsnitt. »Trymskvädet« ur Sämunds Edda utkom 1915 med träsnitt av Thor Fagerkvist. Harriet Löwenhielm utförde några träsnitt i sin personliga underfundiga stil, vilka postumt fått illustrera hennes »Dikter«. Harriet Sundström har utfört originalträsnitt till Olof von Dalins »Sagan om hästen« (1927). Waldemar Bernhard har ägnat sig åt att i träsnitt skapa kulturhistoriska portföljer över olika svenska landskap i en personlig teknik, som påminner om gamla trägravyrer. Bland de få bokillustratörer, som i våra dagar arbetar med träsnitt, bör nämnas Torsten Billman. Han har utvecklat sin egen teknik genom att han vid sidan av det svarta trycket arbetar med stockar i olika grå valörer (grisailleträsnitt), så t.ex. i Dostojevskis »Brott och straff« (1948). Torsten Billman har även utfört exlibris i träsnitt. Harald → Sallberg har återupplivat trägravyrkonsten och gjort fantasifulla helsidor med djur och växter i en utsökt bibliofilupplaga av C. von Linné, »Fyra skrifter« (1939). Sven Ljungberg slutligen arbetar i sina bokillustrationer omväxlande med träsnitt och trästick. Han har senast gjort ett femtiotal trästick till Ivar Lo-Johanssons »Statarna« (1960). A.Sahlén: Om träsnitt och träsnidare, 1914; A. Brunius: Det moderna originalträsnittet, 1917; I. C o l- 1ijn: Svensk boktryckerihistoria under 14- och 1500-talen, 1947; R.Hoppe&6G.Jungmarker: Svart och vitt, 1948; H. Lagerström: Träsnittet som illustrationsmetod. Några tekniska data och anteckningar rörande träsnittets användning i boken (Svensk grafisk årsbok, XVI, 1953); R.Johanssopn: Svenska bokillustratörer, 1959. K.L. Teknik, Træsnit er en Reproduktionsmetode efter → Højtrykprincippet, idet det er Trykformens ophøjede Partier, der indfarves og afgiver Trykket til Papiret. I en plan Træplade, kaldet Stokken, udskæres de Dele, der i Billedgengivelsen skal være i Papirets Farve, og Trykformen staar saaledes i Højrelief. De ældste Træskærere — eller Formskærere som de kaldtes — brugte Træ af relativt bløde Træsorter som f. Eks. Pære eller Kirsebær og udskar med Knive deres Motiver paa langs