Universitetsbiblioteker 473 I den 1960—61 utarbetade generalplanen för utbyggnad av Lunds universitet har upptagits dels en utökning av nuvarande biblioteksbyggnaden, dels en ny byggnad för ett filialbibliotek för medicin, naturvetenskap och teknologi, beläget inom området för de nya universitetsinstitutionerna. A. Lidbeck: Dissertatio de bibliothecae Lundensis initiis [1801]; [P. Wieselgren: Anders Lidbeck, lefnadsteckning, s. XXII—XXXIV] i: A. Lidbeck: Anmärkningar angående ämnen ur psychologien ..…. 1830; K. Gierow: Lunds universitetsbibliotek (Nordisk håndbog i bibliotekskundskab, II, 1958, s. 289—298); K. G ierow: Lunds universitetsbiblioteks byggnadshistoria 1885 —1957 (Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen, XLVI, 1959). N. P. Uppsala universitetsbibliotek grundades 1620, då universitetet som gåva av Gustav II Adolf fick mottaga den konungen tillhöriga, i gråmunkeklostret i Stockholm uppställda boksamlingen, bestående av rester av de medeltida klosterbiblioteken, bl.a. av Vadstena klosters bibliotek, av konung Sigismunds efter Johan III ärvda bibliotek samt av några privata, av Karl IX beslagtagna samlingar, bl. a. Hogenskild Bielkes. I fortsättningen berikades biblioteket av Gustav Adolf genom boksamlingar, tagna som krigsbyten under 1620-talets fälttåg i Balticum och Tyskland. Även 1630-talets tyska fälttåg gav biblioteket avsevärda tillskott, i det att flera sydtyska bibliotek, de i Würzburg och Mainz främst att nämna, till väsentliga delar införlivades med detsamma. Genom Karl XI:s donation av Magnus Gabriel De la Gardies och Clas Rålambs genom reduktionen till kronan indragna stora boksamlingar fann även åtskilligt av de rika krigsbytena från Böhmen och Mähren vägen dit. Redan tidigare hade De la Gardie skänkt en dyrbar samling handskrifter, bland dem den berömda → Codex argenteus, »silverbibeln«, en codex från 500-talet av Ulfilas bibelöversättning, erövrad i Prag, som ännu betraktas som bibliotekets största dyrbarhet. Det totala bokbeståndet beräknas omkr. 1700 ha uppgått till c:a 30,000 band., Med den roll krigsbytena spelat i bibliotekets tillväxt har det inhemska trycket utgjort en endast obetydlig del därav. Genom kungl. brev 1692 ålades visserligen tryckerierna i Stockholm, Uppsala, Strängnäs och Västerås att avlämna friexemplar av allt tryck, ett påbud, som 1707 utvidgades till att gälla alla rikets tryckerier, men bestämmelsen stannade länge i stort sett på papperet. Biblioteket var till en början inrymt i en intill domkyrkan belägen, numera försvunnen byggnad. Vid 1690-talets början uppläts loka- ler i övre våningen av det s.k. Gustavianum. Någon bibliotekariebefattning fanns icke under den första tiden, utan vården av biblioteket var anförtrodd åt någon av professorerna utan ersättning. 1638 inrättades emellertid en särskild bibliotekariebefattning, till vars förste innehavare utsågs Laurentius Tolfstadius. 1648 fastställde drottning Kristina, att bibliotekarien skulle åtnjuta samma lön som professorerna, en anordning som ägde bestånd till 1925 och återinförts 1959. Samtidigt utnämndes den framstående juristen och hävdaforskaren Johannes Loccenius till bibliotekarie, på vilken post han kvarstod nära 30 år. Genom Eric → Benzelius d.y., universitetsbibliotekarie 1702—23, började bibliotekets storhetstid. Med sina vidsträckta förbindelser åstadkom han omfattande kompletteringar av samlingarna genom planmässiga inköp på bokauktioner och från utlandet. Icke minst ägnade han handskriftsamlingens utökning sitt intresse. Bland förvärven märkes Hogenskild Bielkes avskriftsamling i svensk historia, orientalisten Michael Enemans samling, det för Sveriges medeltidshistoria betydelsefulla Diarium Vadstenense, inköpt av domprosten Olof Celsius, och de donationer, som vid upprepade tillfällen gjordes av J. G. Sparwenfeldt. Förvärvet av den stora och viktiga Palmskiöldska samlingen gjordes på Benzelius’ initiativ. Under hela 1700-talet fortlöpte bibliotekets utveckling i jämn takt, med riksrådet Jacob Cronstedts svenska bibliotek, skänkt av kronprins Gustav 1767, som mest betydande förvärv. Pehr Fabian → Aurivillius’ långa tjänstetid som universitetsbibliotekarie (1787—1829) medförde en stark expansion på alla områden. Bland hans för framtiden bestående insatser kan nämnas den tryckta katalogen över bibliotekets samlingar, Trots blygsamma anslag var samlingarnas tillväxt mycket stor, fortfarande främst tack vare talrika donationer, bland dem 6000 vol. ur Joh. Henr. Lidéns samling, vartill senare kom hans brevväxling och omfattande samling av kopparstick, vidare Gustav III:s papper samt biskop C. G. Nordins värdefulla handskriftsamling om 2250 vol., inköpt och överlämnad till biblioteket av kronprins Carl Johan. Under Aurivillius’ tid bragtes den sedan länge aktuella lokalfrågan till lösning, även om han själv icke fick föra byggnadsföretaget i hamn. 1813 beslöts uppförandet av den nuvarande biblioteksbyggnaden, Carolina Rediviva, som likväl först 1826 kom under tak och som av brist på pengar kunde inredas endast