474 Universitetsbiblioteker etappvis. 1795 fick biblioteket genom Aurivillius’ försorg den första egentliga biblioteksinstruktionen, vilken blev normgivande även för 1805 års instruktion för Lunds universitetsbibliotek. Den nya byggnaden, till vilken huvuddelen av samlingarna kunde överföras först 1841, disponerades icke i sin helhet av biblioteket. Översta våningen var inredd som solennitetssal och hela mittpartiet av byggnaden upptogs av det trapptorn, som ledde dit upp. Överflyttningen och den i samband därmed genomförda omordningen av samlingarna enligt systematiska principer leddes av J.H. → Schröder, universitetsbibliotekarie 1830—57, varvid dock åtskilliga av de beslutade reformerna icke fullföljdes. Bland de viktigare förvärven under denna period märkes C. G. von Brinkmans dyrbara bibliotek om 22,000 vol. och den Cederhielmska handskriftsamlingen på Bjärka-Säby. 1834 fick biblioteket sitt första direkta statsanslag, 1350 rdr b:co utöver de på universitetets stat uppförda 750 rdr. De för bibliotekets fortsatta tillväxt så betydelsefulla utländska bytesförbindelserna inleddes under denna period, Utgivningen av en tryckt accessionskatalog påbörjades med åren 1850/51 och fortsattes till 1885, då den uppgick i den för Sveriges offentliga bibliotek gemensamma accessionskatalogen. Under C. G. → Styffes chefstid (1864—82) genomfördes ett omfattande arbete med uppordningen av handskriftsamlingen, som tidigare varit i hög grad försummad och befann sig i ett kaotiskt tillstånd, Den hittills största donationen i bibliotekets historia kom genom ålderman Jacob Westins samling, omfattande 22,000 nummer, däribland över 1800 handskrifter, I och med den nya universitetsbyggnadens färdigställande 1887 kunde biblioteket få den sedan länge behövliga utvidgningen av sina lokaler, i det att hela Carolina rediviva kunde upplåtas för dess behov, Omgestaltningen av byggnaden och omordningen av samlingarna genomfördes under Claes → Annerstedts (universitetsbibliotekaric 1883—1904) ledning. Lokalproblemet fick emellertid på detta sätt endast en tillfällig lösning, och sedan de på olika håll utspridda samlingarna, som vid räkning 1886 visade sig omfatta 230,000 vol., sammanförts, blev byggnadsfrågan åter aktuell. Det blev Lars Aksel Andersson (bibliotekschef 1911—18), som, sedan riksdagen 1913 beviljat medel, fick genomföra den nödvändiga om- och tillbyggnaden, vilken kom att innebära en nästan fullständig omgestaltning av bibliote- ket. Även i övrigt innebar Anderssons chefstid en tid av stark utveckling. Anslaget för bokinköp höjdes väsentligt men framför allt steg accessionen genom de starkt ökade bytesförbindelserna, åt vilka Andersson ägnade ett särskilt intresse, Bland de större gåvorna märkes det vackra Wahlundska biblioteket, huvudsakligen bestående av fransk filologi. Under de därpå följande decennierna har biblioteket under överbibliotekarierna Markus → Hulth (1918—28), Anders → Grape (1928 —46) och Tönnes → Kleberg (1946—) fortsatt den utveckling, som givit det en framträdande plats i den internationella biblioteksvärlden. Samlingarnas och personalorganisationens tillväxt har tillsammans med den ständigt ökade publikfrekvensen gjort lokalfrågan nästan ständigt aktuell. Ett av Grape utarbetat förslag till om- och tillbyggnad, framlagt 1929 och avsett att ge en långsiktig lösning av lokalproblemet, förverkligades enligt ett av Statens organisationsnämnd avgivet reducerat alternativt förslag under åren 1934—45 i olika etapper och gav avsevärda nya utrymmen, vilka emellertid på grund av byggnadsperiodens längd efter hand blev i det närmaste helt förbrukade. Under de senaste åren har arbetet på planeringen av en ny avsevärd tillbyggnad slutförts och de första anslagen hunnit beviljas av riksdagen. Bland de betydande förvärv som gjorts under senare år märkes den donation, som 1950 gjordes av doktor Erik → Waller, omfattande nära 21,000 vol, äldre medicinsk och medicinalhistorisk litteratur, däribland ett betydande antal inkunabler. Ytterligare viktiga tillskott har inkunabelsamlingen fått genom upprepade gåvor av direktör R. Du Rietz, genom kapten Thore + Virgins donation (168 nummer) samt genom förvärv med hjälp av en av industrimannen, fil. dr Erik Kempe 1935 överlämnad donationsfond, Kempe hade redan tidigare vid olika tillfällen skänkt ett betydande antal inkunabler, 1959 överlämnade han sin stora Bodoni-samling (c:a 600 nummer) och genom sitt testamente gav han universitetsbiblioteket rättighet att ur hans boksamling utvälja vad det önskade, 1950 skänkte ryttmästare J.A. Ihre den i olika repriser deponerade Ihreska handskriftssamlingen, bestående av 289 vol., samtidigt som A. Grape utgav sin stora tryckta katalog över samlingen. Sedan 1921 utger biblioteket skriftserien Acta bibliothecae R. Universitatis upsaliensis. Av 1945 års universitetsberedning ingivna förslag ledde till en icke oväsentlig utökning