- Project Runeberg -  Denna flugiga värld /
133

(1941) Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Färden - 4. Örnsköldsvik—Härnösand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÖRNSKÖLDSVIK—HÄRNÖSAND

133

hade så småningom kommit upp, röd och rimfrostig, det var
havsdyning, och isen rörde sig i långa, vita böljningar, det suckade
och knakade i den, och vi skyndade på, för här var det alltid
stark strömsättning, och det kunde på ett par minuter bryta upp
och bli vak under fötterna på oss, men vi kommo undan.

Den natten var bland de ödsligaste stunderna i mitt liv.

Ja, gud, vad man har varit med om mycket olika saker i sitt
liv, när man börjar tänka efter. Fast egentligen bara småkrafs!

§ 6.

Kors!

Vad upptäcker jag, då jag tittar rätt över älven mot Juviken
och Lus- eller Lustholmarna (de äro tre stycken: Lusen, Loppan
och Gneten, som de av folkhumorn döpts till) utanför Fäg//ö-landet
eller den s. k. Strinningen. Jo, en ny, stor, flott sommarvilla av
sten med signalmast och allting — på Lus (t) holmen. Där gubben
far lät spränga i berget för koppar under förra hälften av
1890-talet.

Det är "historiska" platser, det här! För mig! De äro bl. a.
oupplösligt förenade med minnet av Axel Ringvall, den store
operettskådespelaren. Gubben far var ju tokig i musik, som ung
hade han ju egen orkester, och ännu inom den tid, jag kan
minnas, samlade han musikmänniskor hemma, och där spelades
för fulla muggar. Men inte högtidlig musik, Beethoven och den
odräglige Chopin o. d. utan lätt, glad musik: valser, operetter
och så: studentsång. Gubben hade till allt annat också varit
sångare. Familjen var musikalisk, det hörde nästan till
grundfordringarna på den s. k. över- eller herrskapsklassen under
1800-talet. Det var lika nödvändigt för en kavaljer på den tiden att
kunna sjunga eller spela piano, liksom för en dam, som i våra
dar att kunna spela bridge, dansa inagdans och dricka cock-tail.
Då drucko herrarna toddy, damerna smuttade på ett glas punsch,
om vintern med nötter och ibland russin i. Naturligtvis drucko

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:46:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nlflugiga/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free