Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det gällde nu att ta brev och meddelanden till
Tyskland. Man kunde ordna alla papper. Vi kunde gå som
mässpojkar. Det var för kampen mot Hitler men ju
mindre vi visste ju bättre var det för oss. Att vi var
pojkar var bra. Sådana märktes mindre och var mindre
misstänkta.
Vi menade båda att vi förstod att det kunde vara
farligt men att vi ville göra vårt. Vi skulle komma tillbaka
till dem nästa dag.
– Det var det här Wehner inte vågade, sade Hasse
när vi gick därifrån. Det var därför han sprang för att
gömma sig hos svenska polisen och blev angivare.
Visst var det farligt. Men det var inte farligare än vad
våra kamrater i andra länder gjorde för folkens frihet.
Nästa dag när vi kom tillbaka sade man att man
resonerat om det med ansvariga kamrater och kommit
fram till att Hasse kunde få göra det men att man inte
borde släppa iväg mig.
– Du har ett alltför ovanligt efternamn. Din far är
känd där nere. De har inte gett honom visum. Träffar
de på hans son och lägger märke till namnet tar de dig.
Det gäller inte bara din egen säkerhet. De skulle
kunna utnyttja det politiskt.
Men Hasse gick som kurir. Han gick flera gånger på
både Kiel och Lübeck. Han åkte inte fast. Han följde
med de andra på horhus också, sade han. Jag frågade
hur det var men det ville han inte tala om.
Vi är kamrater nu som då. Den lilla silverringen från
Moskva med hammaren och skäran i emalj han fått av
sin mor och gett till Lilly hade jag fått av henne och
sedan själv gett till Birgit J. och sista gången Lilly skrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
