Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig hade hon hört att Hasse fått den åter från Birgit J.
på förbundsexpeditionen. Vi kamperade ihop Hasse
och jag hos Erik i Göteborg våren 1945 också. Erik
skulle gifta sig och hade skaffat lägenhet på
Redbergslidsvägen men inte haft råd med möbler ännu. Hasse
skulle gå på Staterna; jag börja på Arbetartidningen.
Extrasängen var smal. Vi drog lott Hasse och jag om
vem som skulle få sova i säng och vem på
tidningshögen på golvet. Om han vann sängen var han på gott
humör om morgnarna när vi åt limpsmörgås och
drack te. Då tog han upp gamla pionjärsånger han
sjungit i sin barndom, sådana vi ännu sjöng i klubben
då mot slutet av kriget som Den lille trumpetaren.
Bland alla våra små kamrater
var ingen så duktig och god
som vår pionjär trumpetarn
med det hurtiga rödarmistblod.
På vakt i den stormande natten
vi satt vid ett flammande bål
och hörde honom sjunga en visa
om arbetarbarnens mål.
Då kom där en smygande kula,
vår glädje i sorg blev förbytt.
Med leende röda läppar
den lille trumpetaren föll.
Då tog vi vår hacka och spade,
vår sång har för längesen flytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
