Note: This work was first published in 1994, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Men det är ni väl alla.
Urban var ordförande för Kungsholmsklubben. I
vår klubb var Tore ordförande, Åke var kassör, Lilly var
sekreterare, själv var jag studieledare, sedan
viceordförande. Vi hade i kväll diskuterat vårens verksamhet;
hur studiecirkeln i socialismens programfrågor skulle
vidareföras, om flygbladsspridning i Fredhäll för
ungdomens fyra rättigheter och vilka dagar vi hyrt
Kristinebergsskolans gymnastiksal för dans samt i det
utåtriktade arbetet nödvändigheten av ännu en
kommissionär och ordentlig planering för bättre försäljning av
Stormklockan. Från distriktsstyrelsen hade dessutom
kommit en kampanjplan för ökad
insamlingsverksamhet för att bestrida sommarens kongress. Den skulle bli
avgörande. Inte bara för förbundet. Inte för att vi
skulle ge upp vår egen organisation; den behövdes för
skolning och ledning men trots Hitlerväldets skenbara
styrka runt oss var dess dagar räknade, det visste vi, och
snart måste frågan också i Sverige ställas om
ungdomens organisatoriska enhet i kampen för demokrati
och ett bättre liv.
Nu skulle jag tala om ungdomen och de krav
världsläget ställde. Det stod som särskild punkt på
dagordningen. Sedan var det bara avslutning. Jag hade haft
svårt att koncentrera mig på frågorna i kväll. Det
kändes i hela kroppen att Lilly satt bredvid mig. Hon log
mot mig också visste jag. Vi hade pratat innan mötet,
slagit följe från Kristinebergsvägen där hon bodde. Jag
hade låtsats som om jag bara råkat gå förbi, haft ett
ärende där bredvid och sedan plötsligt kommit på att
vi då lika gärna kunde följas åt. Jag vet inte om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
