Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aasmund Olavson Vinje (1818–1870) - D'er gildt - Vaarkjenning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
D’er gildt, ja tru, det glede gav,
og modet mit det vekte,
daa tåar eg saag eg turkad’ av
og saare sorgir slekte.
D’er gildt, eg fastnad’ godt paa fot,
daa magt til det eg kjende,
at riva netlur upp med rot,
som berre sveid og brende.
D’er gildt, nåar stridt du strævad’ paa
i sol so sveiten silad’,
at koma dit, der du kann sjåa,
i skuggen du skal kvila.
Vaarkjenning.
Det spretter i lauv og det skyt i knupp
og blom vil bera.
Det vaarar i alt, og eg vaknar upp
og med vil vera. ,
Det andar imot meg fraa fjell og fjord
Av liv det buskar.
Det kvitrar og syng og knuppar og gror
i alle buskar.
Den svala ho sit som i elskesut
paa svarte stake.
Det søkjer kvert einaste kvikind’ ut
for seg ein make.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
