Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Christen Asbjörnsen, af P. Aug. Gödeke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjälluft, som följde hvad jag såg, så att säga fick näring af
blommornas doft från fönstervrån. —
Blomster och sommar!
Jag ser dig om igen, du hägring från yrvädersqvällen, du
minne från längese’n förrunna vandringsdagar!
Det var nämligen en återspegling af något, som jag
verkligen sett, och en hågkomst af något, som jag verkligen
genomleft, detta fantasispel, som så lyckligt steg fram för min själ i en
kulen stund. Och dermed var jag också midt inne i en sund och
glad verklighet. Jag tände min lampa och min pipa, tog ned min
gamle, hederlige Asbjörnsen från hyllan, der han allt för länge
fått stå orörd, och började så att läsa. Det vardt en sida och
det vardt två och kanske bort emot hundra, innan jag fått nog.
Det var ju idel gammalt bekant gods, det som mitt öga
här föll på, men hur vackert, hur fint sammanfogadt och hur
minnesrikt! Jag kände mig, som om jag blifvit återflyttad till
den tid, då jag vandrade omkring mellan de gamla ättegårdarna
i Telemarken, Valders och Gudbrandsdalen eller mellan deras
sätrar uppe i fjällen. Solen sken varmt öfver gårdstunet, jag
hade lyckats få mor att lyfta på locket till den stora kistan,
bemålad med rosor och tulpaner, och vi stodo just i
stafbursdörren och besågo i solskenet de gamla ärfdastyckena och
ättklenodierna. Hur mycket godt och redbart gods kan ej finnas på
en sådan gård! Hur är icke hvarje sölja tung af silfver, hvarje
flik och blad derpå vackert och hvarje slinga i filigranet klokt
flätad med alla de andra till en fast länk i det hela. Och detta
stycke har mor burit, när hon var brud, och detta mormor och
detta åter hennes mor och mormor, ja kanske mödrar i än flera
led uppför! Det bor minnen i dessa smycken. — — —
Hvad ättsilfret är i det gamla bondehuset, det är sagornas
och sägnernas fornärfda skatt i folket. Hvarenda äkta saga är
ett konstsmide, fullt afrundadt, helt, rikt i formerna, en
glimmande sölja, en sol, med en oändlighet af strålar, utströmmande
från sin midtstjerna, grenande sig, flätande sig i hvarandra och
åter tillbakavändande till sin utgångspunkt. Hvarenda äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
