Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Christen Asbjörnsen, af P. Aug. Gödeke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asbjörnsen nu så väl likad af menige man, att han fick veta
allt hvad han ville och derför också fick fullt upp så af sagor
som sägner att anteckna. Vill man få ett friskt intryck såväl
af dessa vandringar som af Asbjörnsens sätt att umgås med
dem, i hvilkas förtroende han ville tränga in, så läse man den
ypperliga berättelsen «Qvarnsägner», en af perlorna i den här
meddelade samlingen, eller också den med rätta högt prisade
«En tjäderlek i Holleia»! Men man lägge och märke till, att
sådant upplefver ingen annan än den, som känner, att han sjelf
och den ringa man, som han färdas med, äro kött af samma
kött och ben af samma ben. Detta och intet annat slår bryggan
från själ till själ och skapar den rätta förtroligheten mellan barn
af samma folk.
Nu träder också vänskapsbandet från barnaåren fram i sin
fulla betydelse. Hvad Asbjörnsen älskade och lefde för, det
älskade också Jörgen Moe och för det ville han lefva, och så
uppgjordes 1836 mellan dessa två fosterbröder, att de
gemensamt skulle utgifva ett urval af från folkets läppar upptecknade
sagor, på sådant sätt berättade, att det folkliga och poetiska
elementet i dem kom till sin fulla rätt. Redan år 1840 var allt,
trots det att Asbjörnsen under tiden, år 1837, vid universitetet
aflagt sin «philologisk-philosophiske Examen», förberedt, och en
subskriptionsinbjudning utsändes; men så ringa anklang väckte
det tilltänkta företaget, att, såsom Moes biograf berättar, «de
förläggare, som utfärdat subskriptionsinbjudningen, uppgåfvo företaget.»
Detta var således det första svar, som de varmhjertade
männen af sitt fosterland mottogo till lön för sin hänförelse!
De fälde emellertid icke modet utan lyckades, ehuru med
stor svårighet, att år 1842 få ut en helt liten samling, hvilken
redan året derpå åtföljdes af ännu en. Och dermed var det
som om vinden hade vändt. Likgiltigheten slog om i
förtjusning, och kritiken egde ej lofsång nog för den gyllne skatt,
som de unga snillena fiskat upp ur folkfantasiens dunkla, okända
djup. Man läste och läste, hela nationen kände igen sig, och Norges
folk fann, att det egde en hel verld af skaldeverk utan skalder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
