Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammaldags julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flygt. Jag höll just på att fördjupa mig i betraktelser öfver
fängslade fåglar, då jag afbröts af stoj och barnskratt i
rummet bredvid och en svag mamsellknackning på dörren.
Vid mitt «kom in» inträdde den äldsta af mina
värdinnor, mamsell Mette, med en gammaldags nigning,
frågade huru jag mådde och bad mig efter många
omsvep tillbringa aftonen hos dem. «Det är inte bra för
er att sitta så här ensam i mörkret, snälla herr löjtnant,»
tillade hon, «vill ni inte komma in till oss med det
samma? Gamla fru Skau och min brors småflickor äro
komna, det kan måhända förströ er litet — ni tycker
ju så mycket om de glada barnen?»
Jag åtlydde den vänliga inbjudningen. Då jag
inträdde, spred en brasa, som flammade i ett stort
fyrkantigt vidunder till kakelugn, genom de vidöppna
luckorna ett rödt, flämtande sken ut i rummet, som
var mycket djupt och möbleradt i gammal stil med
högryggade rysslädersstolar och en af dessa för
fiskbenskjortlar beräknade kanapéer, på hvilka man måste
hålla sig kapprak som en stork. Väggarne pryddes
af oljemålningar, porträtt af stela damer med pudrade
koaffyrer, af Oldenburgare och andra berömda personer
i pansar och harnesk eller röda mantlar.
«Ni får ursäkta, herr löjtnant, att vi inte ha tändt
ljus ännu,» sade mamsell Cecilia, den yngre systern,
som i hvardagslag vanligen kallades Sissa, och kom
emot mig med en nigning make till systerns, «men barnen
leka så gerna vid brasan i skymningen, och fru Skau
tycker också om att sitta i kakelungsvrån och småprata.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
