Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammaldags julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Jag blir rädd — nej, du skall berätta, löjtnant;
när du berättar, blir jag aldrig rädd, du berättar så
trefligt,» sade en af de små. En annan föreslog, att
jag skulle berätta om tomten, som dansade halling med
flickan. Det var någonting, som jag mycket ogerna
inlät mig på, eftersom det skulle vara sång till. Men
de ville på intet vilkor låta mig slippa undan, och jag
började redan harkla för att förbereda min oharmoniska
röst på att sjunga hallingdansen, som skulle vara med,
då den omtalade vackra systerdottern inträdde till
barnens glädje och min räddning.
«Nu, barn, nu skall jag berätta, om ni kunna få
kusin Lise till att sjunga hallingen för er,» sade jag, i
det hon tog plats. «Och så dansa ni sjelfva, eller hur?»
Kusinen bestormades af de små, lofvade att utföra
dansmusiken, och jag började min berättelse.
«Det var någonstädes, jag tror nästan det var i
Hallingdal, en flicka som skulle gå med sötgröt till
tomten; om det var en torsdagsqväll eller en julafton,
mins jag inte, men jag tror att det var en julafton.
Men hon tyckte det var synd att ge tomten så god
mat, åt derför upp sötgröten, drack till på köpet ur
gräddmjölken och gick ut på logen med hafremjölsgröt
och sur mjölk i en grisho. «Der har du hon, din
elaking!» sade hon. Men hon hade inte väl sagt det, förr
än tomten kom farande och tog fatt i henne och började
dansa med henne; det höll han på med tills hon låg
der och kippade efter andan, och då det kom folk ut
på logen om morgonen, var hon mera död än lefvande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
