- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
25

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammaldags julafton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men så länge han dansade, sjöng han» — här öfvertog
mamsell Lise tomtens roll och sjöng i hallingtakt:

«Ja, du har ätit upp gröten för tomten, du,
Och du skall få dansa med tomten, du!

Och har du ätit upp gröten för tomten, du,
Så skall du få dansa med tomten, du!»


Under tiden hjelpte jag till genom att stampa
takten med bägge fötterna, medan barnen stojande och
jublande tumlade om hvarandra på golfvet.

«Jag tror ni tar taket af stugan, barn; ni väsnas,
så det värker i mitt hufvud,» sade gamla fru Skau.
«Var nu litet lugna, så skall jag berätta er några
historier.» Det blef tyst i rummet och frun började:

«Folk berättar så mycket om tomtar och huldror
och sådant der, men jag tror inte mycket på det. Jag
har hvarken sett den ena eller den andra — nå, jag
har då icke sett mycket i mitt lif heller — och jag tror
det är bara prat; men gamla Stine der ute, hon säger
att hon har sett tomten. Då jag gick och läste,
tjenade hon hos mina föräldrar, och till dem kom hon från
en skeppare, som hade slutat upp med att fara på sjön.
Der var det så stilla och lugnt, de gingo aldrig bort
till någon, och inte kom det någon till dem, och
skepparen var aldrig längre än ned på bryggan. De gingo
alltid tidigt till sängs, och det var en tomte der, sades
det. Men så var det en gång, sade Stine, som köksan
och jag sutto uppe en qväll i pigkammaren och skulle
rusta och sy åt oss sjelfva, och det led till sängdags,
för väktaren hade redan ropat tio. Det ville inte gå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free