- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
26

(1881) Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med sömnaden och stoppningen, hvarje ögonblick kom Jon
Blund, och rätt som det var, så nickade jag, och rätt som
det var, så nickade hon, för vi hade varit tidigt uppe och
tvättat på morgonen. Men bäst vi sutto, hörde vi ett
förfärligt kolorum ute i köket och jag skrek: «Gud tröste och
hjelpe oss, det är tomten,» och jag var så rädd, att jag
inte tordes sätta en fot ut i köket. Köksan var allt haj
hon också, men hon morskade upp sig, och då hon kom
ut i köket, lågo alla tallrikarne på golfvet, men icke en
enda af dem var sönder, och tomten stod i dörren med
röd lufva på sig och skrattade så innerligen godt. Men
nu hade hon hört, att tomten ibland lät narra sig att
flytta, om man bad honom om det och sade, att det
var lugnare för honom på ett annat ställe, och för öfrigt
hade hon länge funderat på att spela honom ett spratt,
sade hon, och derför sade hon till honom — hon
darrade litet på rösten — att han skulle flytta öfver till
kopparslagarens tvärt öfver gatan, der var det mera
lugnt och stilla, ty der gingo de till sängs klockan nio
om aftnarne. Det var nog också sant, sade hon till
mig, men du vet nog, sade hon, att mästaren arbetar
och är uppe med alla, både gesäller och lärpojkar, och
hamrar och väsnas från klockan tre om morgonen hela
dagen. Sedan den qvällen, sade hon, sågo vi inte mera
till tomten hos skepparens. Men hos kopparslagarens
trifdes han nog väl, fast de hamrade och bultade hela
dagen, för det påstods, att hustrun satte upp gröt åt
honom på vinden hvar torsdagsqväll, och då var det
inte heller underligt att de blefvo rika, för tomten gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 17 11:44:39 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free