Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammaldags julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådant stoj och hostande och harklande, som det brukar
vara i julottan, utan det var så tyst, att hon kunde höra
en nål falla på golfvet, ja det var så tyst, att hon blef
riktigt rädd och hemsk till mods.
Då de började sjunga igen, lutade sig en qvinna,
som satt bredvid, ned till henne och hviskade henne i
örat: «Häng kappan löst omkring dig och gå, ty dröjer
du tills det är slut här, göra de ände på dig. Det är
de döda, som hålla gudstjenst.»
«Hu, jag blir rädd, jag blir rädd, fru Skau,»
jämrade sig en af de små och kröp upp på en stol.
«Tyst, tyst, barn, hon kom lyckligt ifrån det, nu
skall du bara höra på,» sade fru Skau. «Men enkan
blef också rädd, för då hon hörde rösten och såg på
qvinnan, kände hon igen henne; det var hennes
grannhustru, som var död för många år sedan, och då hon
såg sig om i kyrkan, mindes hon mycket väl, att hon
sett både presten och många af församlingen, och att
de voro döda för långa tider sedan. Det gick en kall
kåre öfver henne, så rädd blef hon. Hon hängde kappan
löst omkring sig, som qvinnan hade sagt, och gick sin
väg; men då tyckte hon att de vände sig om och grepo
efter henne allesammans, och benen skälfde under henne,
så att hon var nära att digna ned på kyrkgolfvet. Då
hon kom ut på kyrktrappan, kände hon att de togo
henne i kappan; hon släpte taget och lät dem behålla
den och skyndade sig hem så fort hon kunde. Då hon
kom till sin port, slog klockan ett, och då hon kom in,
var hon nästan halfdöd, så förskräckt var hon. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
