Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammaldags julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgonen, då folket kom till kyrkan, låg kappan på
trappan, men den var sönderrifven i tusen stycken. Min
mor hade sett den många gånger förr, och jag tror
hon hade sett ett af styckena också, men det kan vara
det samma, det var en kort ljusröd damastkappa med
foder och bräm af harskinn, som det ännu begagnades
i min barndom. Nu är det sällan man får se någon
sådan, men det är några gamla fruar här i staden och
på enkhuset i Oslo, som jag ser i kyrkan med sådana
kappor under julhelgen.»
Barnen, som under den sista delen af berättelsen
hade visat mycken ängslan och förskräckelse, förklarade,
att de ej ville höra flera sådana hemska historier. De
hade krupit upp i kanapéen och på stolarne och sade,
att de tyckte det satt någon och tog efter dem under
bordet. I det samma kom det in ljus i gamla
armstakar, och man upptäckte skrattande, att de sutto med
benen på bordet. Ljusen och jultårtan, sylt, bakelse
och vin förjagade snart spökhistorier och förskräckelse,
upplifvade sinnena och öfverflyttade samtalet till nästan
och ämnena för dagen. Slutligen gåfvo risgrynsgröten
och refbensspjället tankarne en riktning mot det solida,
och man åtskildes tidigt, önskande hvarandra en glad
jul. Men jag hade en mycket orolig natt. Jag vet ej
om det var historierna, maten jag ätit, min svaghet
eller allt detta sammanlagdt, som vållade det; jag låg
och kastade mig af och an och var hela natten midt
inne i tomte-, huldre- och spökhistorier. Slutligen for
jag till kyrkan, medan luften darrade af klockklang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
