Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mathias Skytts historier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Ja, skulle jag inte tro det som står att läsa om
i skriften?» svarade han. «Då vår herre störtade ned
de fallna englarne, föllo några i helvetet, men de som
inte hade försyndat sig groft, de ä’ ju i luften och under
jorden och i hafvet, vet jag. Och för resten har jag själf
ofta både hört och sett sådant der i skog och mark.»
«Det måste du berätta för mig, Mathias,» sade
jag, «det kan passa att göra, medan vi gå.»
«Ja, har ni lust att höra, så kan jag nog tala om
det,» svarade han och började.
«Första gången jag såg huldran, kunde jag väl
vara en åtta nio år gammal, och det var uppe på stora
vägen mellan Bjerke och Mo. Jag kom gående vägen
fram, för jag hade varit borta ett ärende åt far min;
då kom det ett stort vackert qvinfolk tvärt öfver myren
till höger om vägen, och der är det ändå fullt med
vattenpussar och videbuskar; jag minnes det så väl som
om jag såg henne för mina ögon, det kunde vara så
ljust som nu; brun klädning hade hon på sig och ett
ljust huckle och i venstra handen en stickstrumpa, och
vacker var hon; men hon gick tvärt öfver myren och
videbuskarne och vattenpölarne brydde hon sig icke
det minsta om; hon gick som om de aldrig hade varit
der. Jag såg på henne, medan jag gick vägen framåt,
men då jag hunnit ett stycke längre fram och en
bergknalle hade kommit emellan, så att jag inte kunde se
henne längre, så tänkte jag: det är då för galet, att
menniskan skall gå der och plumsa i myren, du kan
väl gå upp på bergknallen och säga för henne, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
