Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mathias Skytts historier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har vikit af rätta vägen. Jag gick upp, men der syntes
ingenting annat än månen, som sken på vattenpussarne
i myren, och då kunde jag väl förstå, att det hade
varit huldran.»
Fastän det föreföll mig som om det behöfts mera
för att man skulle kunna förstå att det var huldran,
behöll jag dock mitt tvifvel för mig själf, eftersom jag
förutsåg, att mina invändningar ej skulle rubba hans tro,
utan blott bringa honom till tystnad; jag frågade derför
endast, om han ej oftare hade sett sådant der.
«Jo, det har jag nog; jag har sett hvarjehanda
och hört många underliga ljud i skog och mark,» sade
Mathias. «Jag har ofta hört att det har svurit, pratat
och sjungit; ibland har jag hört så vacker musik, att
jag aldrig kan tala om hur vacker den var. En gång
var jag ute på fågellock — det kunde väl vara mot
slutet af augusti månad, för blåbären voro förbi och
lingonen började bli röda — jag satt jämte en stig på
en tufva nere mellan några buskar, så att jag såg ned
öfver stigen och en liten dal, der det var fullt med ljung
och tufvor; nedanför var det några mörka bergklyftor.
Jag hörde hur orrhönan kacklade och kacklade nere i
ljungen, jag lockade och tänkte: får jag se dig nu, har
du allt kacklat för sista gången; men så fick jag höra
att det kom någonting tassande bakom mig på
gångstigen. Jag såg mig om, och det var en gammal man,
men det besynnerligaste var, att han hade liksom tre
ben, och det ena hängde och dinglade mellan de båda
andra, medan han gick utför stigen; ja, han gick inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
