Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mathias Skytts historier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång — men det var långt efter detta, då voro
vi fullvuxna allesammans — det var en söndagsmorgon
jag och bror min kommo hem, vi hade varit ute och
fiskat om natten, då fingo vi höra ett sådant friskt dref
i Solbergmarken, det var så många hundar, och det
lät så vackert. Jag var trött och gick in och lade mig,
men bror min sa’, att han tyckte det var så grant väder,
han hade lust att höra på drefvet. Bäst det var, så
tappade hundarne spåret. Då gick han dit bort, för
han tänkte han kanske kunde få se haren eller skrämma
upp honom igen. Men då han kom bort till
uthuggningen i skogen, stod der en rödmålad byggning midt
framför honom, så stor och präktig, men alla
fönstren sutto på sned och dörrarne också. Han
undrade på hvad det kunde vara för en byggning som
låg der, han tyckte han kände så bra till den
trakten; men den hade han aldrig sett förr. Framför
byggningen låg en stor mosse, den ville han gå öfver
och se litet närmare på huset. Intet folk syntes till.
Då tänkte han för sig själf, att han skulle gå hem och
tala om det för mig och ta mig med sig dit bort.»
«Åh, det var skada,» sade jag, «att han inte
kastade stål eller sköt öfver den, ty bössa hade han ju
med sig, och när ni kommo tillbaka, var väl
alltsammans borta?»
«Ja, det har ni rätt i,» sade Mathias, «hade det
varit jag, så hade jag skjutit midt in i den, men han
blef alldeles handfallen, han. Men nu ska’ ni få höra,
det blef ändå värre: då han hade kommit midt ut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
