Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mathias Skytts historier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
heller riktigt, utan det var som om han gled fram, och
i en af de mörkaste klyftorna nedanför dalen försvann
han. Jag såg snart att jag inte hade varit ensam om
att se honom, för strax derefter kom orrhönan
framsmygande vid en tufva, hälde på hufvudet och sträckte
på halsen och såg försigtigt nedåt, der mannen hade
försvunnit; men då skall man se att jag fick upp bössan
till ögat, och knall! der låg hon och flaxade med vingarne.»
«Så var det med det. Men en annan gång hemma
i Laskerud — det var inte långt efter sedan jag såg
huldran uppe på stora vägen — en julafton var det —
åkte jag och mina bröder kälkbacke och gjorde en
snögubbe borta vid en liten bergknalle, och der är det
inte riktigt fritt för underjordiska, skall jag säga. Ja,
vi lekte vi och rumsterade, som ni vet att barn gör,
och det led redan mot qvällen; min yngste bror var
inte mer än fyra fem år och skrek och hojtade och var
glad; men rätt som det var, så sa’ det i berget: «Gå
hem nu!» Åhnej, vi stannade qvar vi, för vi tyckte det
var tidigt än. Men det dröjde inte länge, förr än det
återigen sa’: «Gå hem nu genast!» — «Nej, hör nu,»
sa’ lillebror, för han hade inte bättre vett än att tala
om det, «nu säger di bort i berget, att vi ska’ gå
hem!» Vi lydde inte, utan fortsatte att leka; men då
skrek det med ens till, så att det slog lock för öronen
på oss: «Går ni inte hem genast på minuten, så ska’
jag —» Mera hörde vi inte, för vi tog’ till att springa
så att vi inte stannade förr än vi stodo utanför dörren
der hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
