- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
74

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om jätten, som icke bar hjertat på sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en gång.» Så samlade hon alla de vackraste blomster,
hon kunde finna, och strödde rundt om dörrhällen —
den hade de lagt på sitt rätta ställe igen — och då
det led på tiden att de väntade jätten hem, kröp
Askepilten under sängen igen. Då han väl var under den,
kom jätten. «Huuu! här luktar kristen man!» sade
jätten. «Ja, det kom en skata flygande med ett
menniskoben i näbben och släppte det ned genom
skorstenen,» sade prinsessan, «jag skyndade mig nog att
få det ut, men det är väl det, som det luktar af ändå.»
Då teg jätten stilla och sade icke mera om det. Men
om en stund sporde han, hvem det var som hade strött
blomster kring dörrhällen. «Åh, det har jag gjort,»
sade prinsessan. «Hvad skall det betyda då?» sporde
jätten. «Åh, jag har dig så kär, att jag måste göra det,
då jag vet att ditt hjerta ligger der,» sade prinsessan.
«Ja så; men annars ligger det inte der, du,» sade jätten.

Då de nu hade lagt sig om qvällen, sporde
prinsessan igen, hvar hans hjerta var, för hon höll så mycket
af honom, att hon gerna ville veta det, sade hon.
«Åh, det ligger borta i skåpet der på väggen,» sade
jätten. Ja så, tänkte Askepilten och prinsessan, då ska’
vi väl försöka finna det. Nästa morgon var jätten tidigt
på fötter och gick till skogen igen, och knapt var han
gången, förr än Askepilten och kungadottern voro i
skåpet och letade efter hans hjerta; men allt hvad de
letade, funno de ingenting der heller. «Ja, ja, vi få då
väl försöka en gång till,» sade prinsessan. Hon
smyckade ut skåpet igen med blomster och kransar, och då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free