Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Om jätten, som icke bar hjertat på sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det led mot qvällen, kröp Askepilten åter under sängen.
Så kom jätten. «Huuu! här luktar kristen man!» sade
jätten. «Ja, för en liten stund sedan kom här en skata
flygande med ett menniskoben i
näbben och släppte det ned
genom skorstenen,» sade
prinsessan; «jag skyndade mig nog att
få det ut igen, men det är väl
det, som det luktar af ändå.» Då
jätten hörde det, sade han inte
mera om det; men litet efter
fick han se, att skåpet var
behängdt med blomster och kransar
rundtom, och så sporde han,
hvem som hade gjort det. Jo,
det var prinsessan. «Hvad ska’
detta narri betyda?» sporde
jätten. «Åh, jag har dig så kär,
att jag måste göra det, efter jag
vet, att ditt hjerta ligger der,»
sade prinsessan. «Kan du vara
så galen och tro sådant?» sade
jätten. «Ja, jag måste väl tro
det, när du säger mig det,»
sade prinsessan. «Åh, du är
en toka,» sade jätten; «der
mitt hjerta är, dit kommer du aldrig!» — «Ja, men
det vore ändå roligt att veta, hvar det finnes,» sade
prinsessan. Ja, då kunde jätten inte tiga längre, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0105.html
