- Project Runeberg -  Norska Folksagor och Huldre-sägner /
76

(1881) [MARC] [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe Translator: Ernst Lundquist With: Peter August Gödecke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om jätten, som icke bar hjertat på sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste säga det. «Långt, långt borta i en sjö ligger en
ö,» sade han; «på den ön står en kyrka; i den kyrkan är
en brunn; i den brunnen simmar en and; i den anden
är ett ägg, och i det ägget — der är mitt hjerta, du.»

Om morgonen tidigt, det var ännu inte i
dagningen, gick jätten till skogen igen. «Ja, nu far jag åstad,
jag också,» sade Askepilten; «bara jag kunde finna
vägen.» Han sade farväl till prinsessan så länge, och
då han kom utanför jättegården, stod vargen der ännu
och väntade på Askepilten. Honom berättade han, hvad
som händt inne hos jätten, och sade, att han nu ville
åstad till brunnen i kyrkan, bara han visste vägen. Då
bad vargen honom sätta sig på hans rygg, han skulle
nog finna vägen, sade han, och så bar det af, så det
hven om dem, öfver höjder och åsar, öfver berg och
dalar. Då de nu hade rest många, många dagar, kommo
de till sist fram till sjön. Der visste kungasonen icke
huru han skulle komma öfver; men vargen bad honom
ej vara rädd, och så sprang han i med prinsen på
ryggen och simmade öfver till ön. Så kommo de till
kyrkan; men kyrknyckeln hängde så högt, högt uppe
på tornet, att kungasonen inte visste huru han skulle
få ned den. «Du måste ropa på korpen,» sade vargen,
och det gjorde kungasonen; och strax kom korpen och
flög efter nyckeln, och så kom prinsen in i kyrkan. Då
han nu kom till brunnen, låg anden ganska riktigt der
och sam fram och tillbaka, såsom jätten hade sagt.
Han stod och lockade och lockade, och till sist lockade
han henne bort till sig och grep henne. Men med det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 19 00:45:25 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nofolkhuld/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free