Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tjäderlek i Holleia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi hade ej varit här länge efter solens nedgång,
förr än vi hörde en susande flygt och de starka, tunga
vingslagen af en fågel, som träade.
«Det var ingen gammal fågel,» sade kaptenen med
förståsigpåaremin, då han ej hörde fågeln uppgifva något
läte, sedan den hade satt sig till ro.
Strax efter denne kommo två andra fåglar susande
och träade utan att gifva något ljud ifrån sig. Men derpå
kom en flygande med ännu tyngre, mera susande
vingslag, och då den hade satt sig, skar den näbb.
«Den gossen är inte född i fjor. Det är
anföraren för leken,» sade Per Sandaker, «bara det inte är
Gamle-storen själf, men det tror jag nästan.»
Det kom ytterligare tre fåglar, och för hvar och
en som träade, skar den gamle näbb. De två gåfvo
intet ljud ifrån sig, men den tredje svarade i samma ton.
«Det var en främmande sälle,» utbrast Per. «Han
kände inte Gamlen, annars hade han hållit munnen. På
morgonqvisten kommer han nog att få ångra det, för
tro mig, Gamlen hittar honom allt, och han är inte god
att tas med, när det rätta lynnet är på honom. Jag
har sett huru han tufsade till en bråkmakare, som skar
näbb med honom under leken en gång för länge sedan.»
Under dessa ord lade sig skyttens öppna,
väderbitna ansigte i högst besynnerliga, knipslugt grinande
veck, som tycktes häntyda på en eller annan mystisk
historia. Ty efter den korta skildring, kaptenen hade
gifvit mig af Per Sandaker, då denne en gång under
vår vandring hade blifvit ett stycke efter, skulle han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
