Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befriat oss från bössor och jagtväskor och fått en god
qvällsvard till lifs ur kaptenens ypperliga matsäck,
började denne med speladt allvar i tal, ansigte och miner
att berätta den utlofvade historien om trollharen.
«Då jag var löjtnant, låg jag och exercerade på
Toten en sommar. Jag hade hundar med mig för att
jaga. En eftermiddag stod jag i köket och skulle ut
för att försöka qvällsjagten, då en af drängarne kom in.
«Är det mycket hare här?» frågade jag.
«Nog är det så det räcker till,» svarade drängen.
«Uppe på Sukkestadslätten går det en väldig gammal
bjässe; det har varit många både hundar och menniskor
efter honom, men han är inte lätt att få, minsann.»
Och dervid skakade drängen betänksamt på hufvudet.
«Är han inte lätt att få? Hvad är det för prat!
Det finnes väl ingen ordentlig hund här? När mina
tikar få sätta fart i benen på honom, tänker jag nog
det skall gå för sig att knäppa honom,» sade jag och
klappade hundarne, som drogo i kopplet och ville ut.
«Jaså, ja det kan ju hända, det,» sade drängen
och grinade misstroget.
Jag gick direkte upp på Sukkestadslätten och hade
knappast släpt hundarne, förr än de fingo upp haren
och det blef dref; men det ville inte bli någonting
ordentligt af, ty han sprang i zigzag och gömde sig undan
oupphörligt, hundarne voro ej i stånd till att få riktig
reda på spåren, men hvarje ögonblick var han på benen
igen, och så gick det bra nog, tills han ånyo stack af
in i en buske. Jag sprang hit och dit — det var inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
